Gamla Kyssar

   Jag inser allt nu - det gör inte mindre ont för det. Jag berättar allt för världen och plötsligt blir det verkligt. Allt jag burit på i snart ett år, alla berättelser om vodkakyssar och utelämnade kärleksförklaringar så  jag bryter ihop och gråter kvällen lång.

   Det liggen en hand på min axel som säger att jag är stark.

Jag är inte stark - jag är den svagaste människan i den här världen.

   Jag är vek men inte lika vek som du intalar jag mig själv och drar på mig kläderna. Hjärtat bultar i otakt och luften vägrar nå lungorna men jag inser att om det ska ske så ska det ske inatt.

   Jag kommer aldrig våga men jag kommer försöka att våga nu.

   Jag går genom mörkret till dig - kanske en sista gång. Månen är full och blodar ned hela natten - det är ödet som leker med mig igen.

   I väskan ligger dina kläder och brevet jag vill att du ska ha. När jag väl ser dig kommer jag glömma allt jag vill säga dig. Jag kommer smälta i din blick och låta mig själv försvinna i din famn.

   Jag kommer glömma berätta att jag går för att jag älskar dig för mycket och inte för att jag slutat älska dig.

   Det måste du veta!

Tårarna trycker bakom ögonlocken men inte lika mycket som rädslan trycker i bröstet och hoppet bakom tinningarna. Hoppet om att kanske, kanske så kommer du ta mig i din famn, älska med mig en sista gång på lakanen vi skapat lycka på så många gånger förr. Sedan ge mig den där kyssen som avslutar alla sagor.    

   För alla sagor har ett slut - även vår.

   Jag skakar sönder mitt eget inre när jag står utanför din dörr och plingar på. Jag hör dina steg och hjärtat stannar. Du öppnar dörren och jag vill vända mig om och fly när jag ser dina ögon. Din blick är orolig när du ser på mig och jag förstår plötsligt hur elakt gjort av mig det här är - du har ingen aning.

   Helst av allt vill jag krypa in i din famn och fråga om vi kan fly den här världen. Rusa ned för trappan eller dyka från din balkong. Hur spelar ingen roll bara du håller min hand lika hårt som du håller mitt hjärta.

   Det gör ont i varenda nerv.

Jag viskar att jag ska hämta mina saker och din blick svartnar på en halv sekund. Din röst ekar genom trapphuset och över staden - så som mina kärleksförklaringar en gång gjorde. Du skriker åt mig att ta mina saker och lämna din lägenhet och ditt liv.

   Jag gråter trots att det är mitt val och inte ditt men jag ville ha en sista kyss och inte ett sista slag i ansiktet. Jag vill inte ha dig men jag vill höra dig säga att du ville det en gång - även fast du inte vill det nu.

   Jag flyr från dig genom natten. Stjärnorna hånler och vrålar att dom alltid vetat att det skulle ha slutat såhär. Månen viskar att vi var förödelse redan den första natten under vår första sommar. Då jag fortfarande var ett barn och du fortfarande bunden till ett annat hjärta.

   Jag gråter för att jag vet - det här är trots allt inte slutet.

Hur mycket jag än vill det så kommer stå mitt emot varandra ännu en gång. Trots ditt hat mot mig i natten. Trots min rädsla och min sorg. Trots den här nattens avsky så var ikväll inte vårt slut. Även om jag vill tro det.

   För alla sagor slutar med en kyss. Vår saga kommer sluta som den en gång började.

   Kommer hem från en natt där läkare försökt mäta slagen i mitt hjärta och lista ut varför min andning är så svår. Men det är lika mycket en gissningslek för dom som dian känslor är för mig. Dom säger att det är något fel på mitt hjärta men dom kan inte säga vad.

   Kan man dö av brustet hjärta?

I så fall gör jag det nu.

   Jag gråter kinderna våta och kämpar för luften. Kryper ned mellan lakanen och sväljer två tabletter för att sova och en halv flaska vodka för att öka tabletternas verkan. Jag vill somna snabbt och inatt vill jag inte tänka på dig alls.

   Jag vill aldrig tänka på dig igen.

Aldrig.

   Men inte ens natten lämnar mig ifred och trots tabletternas lugnande verkan så letar du dig in i mina drömmar. Fräter sönder allt som är vackert och får tårarna att rinna över redan randiga kinder.

   Jag vill be dig lämna mig ifred men ännu mer vill jag be dig komma hit och stanna hos mig för alltid och för evigt. Det är mycket att kräva men jag kräver ju i alla fall inte mer än så. Jag vill inte verka girig men kärleken gör en till en annan människa ibland.

   Jag hatar den här människan.

Jag sveper lite vodka till - för att lugna hjärtat. Låta det ske en kemiska reaktion i mina ådror som får mig att fall mot kudden och avgrunden.

   Lämna mig ifred.

Precis innan sömnen stjäl mig känner jag hur, du i min fantasi, ger mig en lätt kyss.

   En lätt gammal kyss.

   Något är fel. Jag vet det när jag skickar sms och du aldrig svarar. Jag vet det när jag berättar för dig vad jag vill göra under våra mörka nätter då inte ens månen får tillträde till din lägenhet. Du brukade älska när jag viskade spännande saker i natten.

   Nu ignorerar du alla ord.

Är jag inte intressant för dig längre?

   Jag tror inte det. Varför skulle jag någonsin ha varit det? Jag hade tur som ens fick tillträde i ditt liv. Du är vackrare än allt och betydligt vackrare än mig.

   Vad såg du hos mig överhuvudtaget?

En flicka, ett barn eller någon att älska?

   Jag gråter tårar i tystnad och du stampar marken platt. Jag funderar på varför du aldrig vill ha mig nära längre. Finns det någon annan eller vill du bara skydda mig från dig själv? Är du man nog att inte vilja plåga mig eller bara för feg för att låta mig älska dig?

   Jag vet inte.

Jag vet ingenting längre.

   Jag vill skrika den här natten blodig och jag vill tvinga dig till att säga vad som är fel. Älskar du mig inte eller älskar du mig för mycket? Jag vet inte när jag började förlora dig om jag nu någonsin haft dig överhuvudtaget det vill säga. Vi tar slut på samma sätt som vi började. Utan att du märker av det och jag har ingen aning om vad som sker.

   Det är som ett slag i magen varje gång du avslår att ses.

Det är som en hjärtattack varje gång du ger mig en kyss.

   Någon har målat himlen mörk och vädret speglar mitt inre. Den här morgonen hade varit vår sista om jag hade varit stark nog för att kunna lämna dig och gå. Jag vet inte hur vi ska kunna lösa det här för jag kommer aldrig bli stark nog och du kommer aldrig be mig gå.

   Vi sitter fast mitt i den här tornadon.

Vi är ett problem och problem är till för att lösas upp och försvinna. Men vi är inte sockerbitar i hett kaffe utan mer som olja i havet.

   Jag ligger iskall vid din sida och betraktar ditt sovande ansikte. Jag vill ligga här tills tiden stannar av och tills du kan förstå att jag vill ha dig.

   Vi är ett hack i en LP-skiva, en uttjatad fågelsång och ord som tycks gå i cirklar. En reva i tapeten, en reva i mattan och en krossad vodkaflaska.

   Snitta upp min hals älskling - skona mig från allt det här.

Annars kommer vår låt fortsätta spelas i evigheter framöver. Som smärta på repet och drömmar som dör lite för varje ton.

   Jag undrar om det någonsin var vår låt - om vi någonsin fick en chans.

Jag undrar om det är våra gamla kyssar.

   Jag skakar hela vägen till dig. Mina ben vill knappt ta stegen som behövs och mitt hjärta bultar insidan på mitt bröst blå. Du kommer be mig packa mina saker och lämna dig för alltid.

   Jag är inte redo ännu.

Men när jag öppnar din dörr beter du dig som om följande dagar inte har hänt och du pratar om dammtussarna i hörnen och minnesbilderna av oss på väggarna. Du frågar till och med hur det går med skolan och livet och det är då jag förstår att du inte är som vanligt. Du har kanske lite dåligt samvete men det visar du aldrig.

   Du vill fortsätta som vanligt och jag andas ut och andas in lukten från dina otvättade tröjor. Det är den mannen jag älskar och inte mannen som struntar i mina känslor. Du kanske älskar hela världen men i natt så ska du bara älska mig.

   Bara mig.

   Jag funderar på att inte prata med dig om allt som hänt för när jag ser på dig så glömmer jag bort orden. När du talar minns jag inte längre vad jag ville säga. När du kysser mig vill jag aldrig minnas det igen.

   Det är inte bra men det är bättre än en värld utan dig.

Jag vet att du kommer att ryta åt mig så jag kysser dig istället djupt och vi älskar på lakanen där du rört vid andra kvinnor än mig. Du ser mig i ögonen och håller mig hårt som om du vet att det är precis det jag behöver för att kunna förlåta dig för allt du gör.

   Jag har aldrig varit lika nära någon som jag är dig.

Du skulle inte bry dig alls om jag lämnade dig.

   Du skulle inte sakna våra kyssar.

Våra gamla kyssar.

   Jag hör din röst i telefonen. Nämner inget av det som hänt. Jag måste se dig i ögonen och fråga vad som är fel. Vad jag gör fel. Jag vill bara höra dig prata för alltid. Längre om det går. Men jag ljuger om att jag behöver hämta lite kläder hos dig och att vi ska ses i morgon.

   Du låter nästan som vanligt.

Bara nästan.

   Kanske har du dåligt samvete eller så vill du inte träffa mig igen.

Mitt hjärta kramas sönder och jag fasar för morgondagen.

   Nej.

Jag fasar för framtiden.

   Förlåt mig. Du måste förlåta mig. Det var inte bara mitt fel men inte heller bara ditt. Jag pressade dig för att jag ville så mycket. Du ljög för du trodde det var det jag ville höra.

   Jag vill höra sanningen.

Jag vill att du ska skrika den i mitt öra. Helst viska den medan du kysser mig. Helst säga att vi ska stå där tills världen blir gammal och äldre än oss båda två.

   Du kommer alltid vara vacker.

Jag bara vacker i din blick.

   Så när du blundar så är jag inte längre vacker i någons ögon.

Ge mig en kyss.

   En gammal kyss.

   Du skriver att du inte vet vad du ska säga. Att det var det här du vill undvika. Varför påbörjade du det då när jag viskat tusen gånger att du har blivit mitt allt i den här världen.

   Men du verkar ju inte förstå.

Du är alltid full när jag säger det - du är alltid full överhuvudtaget.

   Mitt hjärta tar slut nu.

Jag ska lämna dig.

   Men jag ljuger lika mycket för mig själv som du gör. Och jag ljög för mig själv när jag inbillade mig att det här skulle kunna bli något vackert någon dag. Du vill inte ha mig helt - du kommer aldrig vilja ha mig helt. Jag kommer aldrig duga.

   Ingen duger för dig.

Ingen alls.

   Och jag skriver tillbaka att om du slutar ljuga så ska jag sluta be dig älska mig. Jag ska sluta gråta över dig och acceptera det jag en gång hade gjort.

   Att du aldrig kommer älska mig tillräckligt mycket.

Aldrig.

   Och jag ska bearbeta bort dig från mitt inre. Ett steg i taget och en känsla i taget och snart kommer jag kunna tacka dig för det här året och kyssa dig hejdå för sista gången.

   Det kommer aldrig att hända.

Men jag vill att det ska hända. Jag behöver något mer än kyssar nätterna du känner för det och dom bitar av ditt hjärta som du är villig att ge. Jag behöver veta att jag är ditt allt och det kommer jag aldrig att vara.

   Aldrig. Aldrig. Aldrig.

Jag ska aldrig mer skrika att jag älskar dig.

   Men jag kommer älska dig för evigt.

Och jag älskar dina gamla kyssar.

   Det är otroligt hur fort du kan få min värld att rasera. Ena stunden fyller du mitt bröst med lycka men efter vårt samtal idag så vet jag.

   Det var lätt att urskilja dina lögner.

Och det är inte faktumet att du äter av andra kvinnor som sårar mig mest. Jag visste att jag aldrig skulle vara bra nog för dig ändå. Nej det som sårar mig mest är att du ljuger och inte är man nog att stå för det du gör.

   Jag bad dig aldrig att lova något.

Jag bad dig att inte lova något du inte kunde hålla. Du sa att du skulle kunna hålla alla dina löften och att jag skulle få vara den första att veta om du inte gjort det.

   Jag kan stapla dina lögner på hög.

   Och du sjunker i min blick och pressar ur mitt hjärta för hur kan jag vara nära dig när jag inte kan lita på dig alls. När du inte kan se mig i ögonen och säga sanningen.

   Det är det enda jag någonsin krävt av dig.

Du är feg.

   Men jag kan inte låta bli att undra vem som skadat dig så hårt att du inte längre kan öppna ditt hjärta. Du säger att jag är iskall men du kommer aldrig att släppa in mig i dig.

   Du kommer aldrig att älska mg på riktigt.

Jag kommer älska dig för evigt.

   Vi fortsätter att utforska ditt hus i hemlighet. Lämnar spår av oss själva. Försöker skapa lite minnen. Sådant vi kan se tillbaka på när allt det här är över.

   När vi är över.

Det finns inget vi.

   Vi lämnar kyssar på dom iskalla trappstegen och rivmärken i betongen. Jag vill rista in våra namn i trä dörren till din källare så att den ska vara vår för alltid. Så att den kan bevara det vi har.

   Vår saga.

Men sagan är inte slut än och vi lämnar istället avtryck av vår lycka på dörren. Det här är vår värld och vi ska dela den många nätter till. Inte för alltid som i mina drömmar men i alla fall ett tag till.

   Tills du har tröttnat och mitt hjärta dör.

Snart...

   Men vi ska drömma lite till viskar du och plötsligt har du armarna om mig igen. Vi viskar att vi ska sova men lyckas inte slita läpparna från varandra utan bara slita sönder varandras inre. Du vill lika mycket som du inte vill och jag vill mer än jag vågar. Du vill trotsa den här natten och alla andra och jag vill trotsa mig själv.

   Vi vill trotsa vår rädsla.

Men i natt är vi inte rädda och din varma hud bränner mot min kalla. Du öppnar fönstret mer som för att bjuda in hela världen men i själva verket så vill du bara visa vad du har som inte världen har.

   Inatt behöver jag inte undra om du stannar.

Du kysser mig och jag vet att du gör det.

   Gamla kyssar.

   Jag sitter och väntar på dig utanför affären med bara ben. Våren har äntligen kommit och du är lika ovan vid ljuset som jag är att se ditt ansikte så klart. En kyss och jag imponeras av mig själv att jag inte tänker på dig och dom andra lika mycket längre.

   Du är bakfull och mitt bröst värker. Du äter fyra Treo och jag en handfull tabletter som ska hjälpa min andning.

   Du förstör dig själv och jag förstörs mot min vilja.

Lös det här.

   Men kanske är det därför du såg åt mitt håll och jag föll för den blicken. För att du såg någon som var lika förstörd som du själv. Någon som kanske kunde stå ut med dina fel.

   Jag står ut.

   Tabletterna gör mig lealös och sömnig och du drar av mig kläderna och virar in mig i ditt varma täcke. Smeker mig lite över huden och ser på mig igen på sättet som får mig att må illa av lycka.

   Sedan kysser du mig ett tag och jag vill be dig att aldrig sluta. Be dig att låta mig ligga här för alltid. I alla fall tills nästa vinter då jag inte behöver oroa mig för att mina tårar eller min rädsla syns.

   Men du slutar och det hugger till i hjärtat.

Jag lägger mig nära ditt lår och du lägger handen på min kind. Jag ser upp på dig och räknar dom gråa stråna i ditt svarta skägg och önskar att jag aldrig behövde sluta räkna våra dagar tillsammans.

   Du ger mig en till kyss när du ser hur mitt ansikte ligger i fundersamma veck.

En gammal kyss.

   Vi skulle kunna säga att allt är som vanligt igen och jag vill kunna säga det. Vi har tagit ett steg till, ett steg längre i den här galenskapen.

   Kanske va mina tårar igår idioti.

Jag frågar dig igen om du kan stå för dina ord och jag lovar mig själv att det är sista gången jag någonsin kommer fråga.
    Du säger att du kan det.

Jag vill lita på ditt ord.

   Men jag har hört och sett - varit en del - av ditt förflutna och du har brutit löften som dessa många gånger förr. Jag är inte mer speciell än alla ansikten du älskat före mig och det finns ingen rimlig anledning till varför du skulle ge upp allt för mig.

   Men kärleken beter sig inte alltid rimligt.

   Så vi gör som vi alltid gjort och tvättar din tvätt under tystnad. Du hänger skamset med huvudet och mina ögon är rödgråtna men jag pratar som vanligt.

   Och jag säger ingen att jag inte hatar dig.

Vi rör vid varandra innan vi ligger omslingrade på ditt tvättstugegolv och jag försöker undvika att tänka på något annat än dig.

   Det går bra då men bli svårare när vi senare ligger i din säng, kanske i lakanen där du rört vid någon annan mer än mig. Det trycker hårt i bröstet när du läger armen om mig för det betyder inget mer än det gjort när du lagt armen om alla hundra flickor före mig.

   Trycket på bröstet blir för hårt och din arm för tung över min kropp. Jag kastar mig ur sängen och spyr i din toalett och tvingar hjärtat att läka snabbt.

   Tvingar det att stänga dig lite ute - du kommer att såra mig en dag.

Sedan kryper jag ner bredvid dig, nära din hals och andas in din lukt. Inatt är inte sista gången men någon natt blir den sista. Du håller mig hårt och låter mig gråta lite.

    Sedan ger du mig en kyss som godnatt.

En gammal kyss.