18 maj, 2008

   Kommer hem från en natt där läkare försökt mäta slagen i mitt hjärta och lista ut varför min andning är så svår. Men det är lika mycket en gissningslek för dom som dian känslor är för mig. Dom säger att det är något fel på mitt hjärta men dom kan inte säga vad.

   Kan man dö av brustet hjärta?

I så fall gör jag det nu.

   Jag gråter kinderna våta och kämpar för luften. Kryper ned mellan lakanen och sväljer två tabletter för att sova och en halv flaska vodka för att öka tabletternas verkan. Jag vill somna snabbt och inatt vill jag inte tänka på dig alls.

   Jag vill aldrig tänka på dig igen.

Aldrig.


   Men inte ens natten lämnar mig ifred och trots tabletternas lugnande verkan så letar du dig in i mina drömmar. Fräter sönder allt som är vackert och får tårarna att rinna över redan randiga kinder.

   Jag vill be dig lämna mig ifred men ännu mer vill jag be dig komma hit och stanna hos mig för alltid och för evigt. Det är mycket att kräva men jag kräver ju i alla fall inte mer än så. Jag vill inte verka girig men kärleken gör en till en annan människa ibland.

   Jag hatar den här människan.

Jag sveper lite vodka till - för att lugna hjärtat. Låta det ske en kemiska reaktion i mina ådror som får mig att fall mot kudden och avgrunden.

   Lämna mig ifred.

Precis innan sömnen stjäl mig känner jag hur, du i min fantasi, ger mig en lätt kyss.

   En lätt gammal kyss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0