Gamla Kyssar

   Jag skakar hela vägen till dig. Mina ben vill knappt ta stegen som behövs och mitt hjärta bultar insidan på mitt bröst blå. Du kommer be mig packa mina saker och lämna dig för alltid.

   Jag är inte redo ännu.

Men när jag öppnar din dörr beter du dig som om följande dagar inte har hänt och du pratar om dammtussarna i hörnen och minnesbilderna av oss på väggarna. Du frågar till och med hur det går med skolan och livet och det är då jag förstår att du inte är som vanligt. Du har kanske lite dåligt samvete men det visar du aldrig.

   Du vill fortsätta som vanligt och jag andas ut och andas in lukten från dina otvättade tröjor. Det är den mannen jag älskar och inte mannen som struntar i mina känslor. Du kanske älskar hela världen men i natt så ska du bara älska mig.

   Bara mig.

   Jag funderar på att inte prata med dig om allt som hänt för när jag ser på dig så glömmer jag bort orden. När du talar minns jag inte längre vad jag ville säga. När du kysser mig vill jag aldrig minnas det igen.

   Det är inte bra men det är bättre än en värld utan dig.

Jag vet att du kommer att ryta åt mig så jag kysser dig istället djupt och vi älskar på lakanen där du rört vid andra kvinnor än mig. Du ser mig i ögonen och håller mig hårt som om du vet att det är precis det jag behöver för att kunna förlåta dig för allt du gör.

   Jag har aldrig varit lika nära någon som jag är dig.

Du skulle inte bry dig alls om jag lämnade dig.

   Du skulle inte sakna våra kyssar.

Våra gamla kyssar.