Gamla Kyssar

   Jag vaknar till fågelkvitter och lukten av tidig sommarmorgon. Jag rullar över på sidan och ser på dig - mitt livs största misstag.

   Det bästa misstaget jag någonsin gjort.

Jag älskar dig.

   Du gnyr i sömnen och drar mig så nära att jag kan känna hur ditt hjärta slår inne i ditt bröst. Fortfarande i otakt och nära att stanna för alltid. Du, min älskade idiot - Min trasiga hjälte.

   Min dröm.

   Jag funderar över om det tar slut nu. Om sagan tar slut. Om det här är sista morgonen jag vaknar upp vid din sida. På sätt och vis vill jag det, ge sagan ett lyckligt slut. Se på det här som ett avslut värt att minnas för alltid.

   En lycklig slutpunkt i vårt kapitel.

En sista kyss.

   Men alla sagor som har ett slut har även en fortsättning. Jag blir nästan lite rädd när jag inser att inatt är början på vår fortsättning. Men jag blir lugnare när jag inser att det inte kommer vara som förr, inte på dina villkor. Det kommer vara på Våra.

   Kanske finns Vi.

Vi pratar till klockan har blivit tillräckligt mycket för mig att gå och jag drar på mig kläderna och säger att du ska ringa - allt är fortfarande upp till dig. Jag har redan tagit stegen du måste ta nu för att vi ska kunna skapa någonting vackert.

   Jag var svag men blev starkare och nu är det din tur att sluta vara så vek.

Men om vi aldrig ses igen, om du inte vill skapa en fortsättning, så fick den här sagan ändå sitt slut, likt dom slut alla sagor har.

   En underbart gammal kyss.

   Du fyller år, blir ytterligare äldre, bygger på åldersskillnaden mellan oss två. Skapar ett större gap mellan våra sinnen.

   Precis som om det spelar någon roll längre.

Jag skickar ett grattis till dig för att visa att jag inte har glömt. Inte glömt vad vi hade och hur bra allt var bitvis. Du skickar mig ett Tack och jag tänker att kanske är det här snart över. Kanske ditt drickande och dina lögner. Kanske min saknad efter det vi hade men egentligen aldrig fick.

   Drömmen om en framtid.

   Jag vandrar runt på stadens gator och låter den varma sommarnatten smeka mina bara ben. När jag sluter ögonen så hade det lika gärna kunnat vara den sommarnatten då vi först möttes. Med undantag av stadslarmet som bedövar mina öron och avgaslukterna som sticker i näsan.

   Med undantag av att du inte är här.

Och som du läst mina tankar och känt av mitt hjärtas längtan så skickar du SMS och frågar om jag vill sova vid din sida inatt. Jag skriver tillbaka att det vill jag mer än gärna bara du förstår att det inte gör allt bra mellan oss bara för det.

   Du säger att ikväll är inte en kväll då du känner för att prata. Jag avbryter dig snabbt och säger att inatt vill varken jag eller mörkret höra dig tala.

   Jag är så trött på dina lögner.

Jag vill bara sova på din arm inatt. Andas in dig och se dig i ögonen. Ögonen som är så brutalt vackra att en dag kommer du få mig att spy.

   Så jag åker genom natten till dig igen. Jag svär över min egen dumhet men samtidigt så vet jag att jag behöver detta. Jag behöver få stå framför dig, behöver få se på dig och inse att jag klarar mig utan dig.

   Att jag inte kommer dö utan dig.

Jag stiger in i din lägenhet, känner värmen i kroppen, ser dom tomma vodkaflaskorna på bordet och inser - Jag kommer klara mig.

   Men det betyder inte att jag vill att det ska vara så.

Jag drar av mig kläderna och kryper ned vid din sida där du ligger utslagen med alkoholen glittrande på läpparna. Jag ser på dig och på allt som är vacker och inser plötsligt att du är en man som är döende.

   Din kropp ger upp i samma takt som ditt hjärta.

Så jag tar din hand och håller den tills du vaknar och ser på mig genom mörkret. Du drar mig intill dig som om du faktiskt saknat mig och jag inser genast hur mycket du gjort för mig och hur mycket du faktiskt betyder. Och jag får en känsla för att jag betytt mer för dig än jag kan förstå.

   Mer än du låter mig förstå rättare sagt.

Sedan kysser du mig mjukt med läpparna jag saknat mer än njutningen i närheten av dig. Du lägger händerna på mina kinder som om du vill försäkra dig om att jag är verklig och sen kysser du mig igen.

   Jag åker genom natten till en annan man än dig. Jag måste bevisa för mig själv att du inte äger allt inom mig längre. Måste få känna, känna att jag kan släppa dig om jag måste. Att jag kan gå vidare.

   Inte för att det är något jag vill men det kan bli nödvändigt. Kan jag inte rädda oss båda så måste jag i alla fall rädda mig själv.

   Jag kan inte gå under med dig.

   Så jag ligger nära, känner lukten, andas in nya dofter. Dofter som inte ens påminner om dina och ser på ett ansikte som inte är till näres lika vackert som ditt. In i ögon som inte ens är i närheten av att göra mina knän lika svaga som du gör mina. En man vars läppar jag vägrar kyssa för allt i världen.

   En man som inte är man på samma sätt som du.

Ingen kommer någonsin vara det.

   I natt flyr jag från dig och alla minnen och tillåter mig själv att känna kroppslig tillfredsställelse. Något som berör ett behov men inte mitt hjärta eller sinne. Jag går lika tom därifrån som jag var när jag kom dit. Lika medveten om att jag kan ge min kropp till hela världen.

   Och lika smärtsamt medveten om att du fortfarande har handen om mitt hjärta.

Ta hand om det.

   Jag behöver fortfarande den sista gamla kyssen.

   Det är sen natt och ögonlocken tunga. Snart ska jag upp och avsluta min skoltid för alltid. Springa ut genom skoldörrarna, full på champagne och lycka och ta studenten. Jag hade planer för den dagen - planer om oss.

   Men dom ända tankarna i mitt huvud just nu är hur tung andningen är i bröstet och hur klänningen som hänger över stolen inte är tillräckligt vacker.

   Inget är tillräckligt vackert längre.

Inte ens jag.

   Plötsligt bryts tystnaden av en ringsignal som ekar i mörkret. Jag svarar sömndrucket och när jag hör din röst säga hej på andra sidan så stannar hjärtat i bröstet. Världens stannar upp utanför rullgardinen och månen försöker se in i mitt rum. Stjärnorna lyssnar till våra ord.

   Du pratar först om allt och inget och jag låter dig prata. Vet hur svårt beslutet att ringa var för dig att ta. Jag vet hur svårt det var med dig och mig. Världen hånade oss och du ville älska men kunde inte. Så jag låter dig samla modet som behövs.

   Allt mod du har i kroppen.

Tillsist viskar du att du är ledsen för att allt blev så dumt sist.

   Jag vet inte säkert om jag andas.

Jag viskar att jag är glad att du ringde och en sten lyfter från bröstet. Kan natten höra våra ord så är den paralyserad av chock men jag kan inte märka av det för allt i mig är lika paralysera som den här kvällen.

   Du ringde så kanske brydde du dig ändå - kanske bryr du dig.

Sedan dör din mobil och något i mitt hjärta dör lite till samtidigt som vissa sår tycks läka lite bättre. Jag kryper ned under täcket igen och känner hur andetagen blir lättare att ta och bröstet smärtar inte längre lika mycket.

   På sätt och vis vill jag att Vi ska vara över nu.

Men det är inte över en.

   Dagar och nätter har jag fyllt med tankar på allt utom du. Det finns fler projekt att avsluta innan sommaren än du och jag. Jag är vaken till kroppen protesterar och faller ihop av trötthet. Allt för att slippa tänka sekunderna innan jag somnar. Allt för att slippa drömma.

   Drömma om dig, om oss och om allt som aldrig blev av.

Men ikväll tillåts jag glömma allt när jag delar vinflaskor med vännerna som precis fått veta alla hemligheter. Dom som sa att det var rätt innan jag insåg det - dom jag aldrig avslöjade felen för.

   Dom som aldrig fick se något annat än stunderna av lycka.

   Jag sitter framför datorn. Måste skriva nått, ett sista mail, några sista ord. Jag skulle kunna fortsätta skriva för evigt - det kommer alltid att finnas något jag vill säga. Men inatt ska jag göra mitt sista försök och min sista förklaring.

   Jag vill att du ska förstå att jag fortfarande älskar dig. Att du har lagat allt och att du är min värld. Att jag gick för att inte förstöra alla vackra minnen, alla mjuka beröringar och alla kyssar som fick hjärtat att sakta ner på slagen utan för att jag inte vill ersätta alla leenden med gråt. Jag vill inte förstöra dom stunder vi hade.

   Jag vill att du ska förstå att det är upp till dig nu.

Jag har gjort allt jag kan.

   Jag trycker mina vin dränkta läppar mot skärmen i ett patetiskt försök.