Gamla Kyssar

   Jag kan inte andas längre. Läkarna ger mig tabletter att äta men dom inser inte att det är det du som har gjort mig illa. Du inser det inte heller. Jag vill inte gråta och ge världen det nöjet och jag håller tillbaka dina tårar ända tills jag möter dig vid tunnelbanan. Du vill ge mig en kyss men jag vänder bort min kind.

   Du frågar vad som är fel och allting brister.

Jag gråter mot mitt bröst och du håller om mig för allt du är värd. Jag försöker andas in lukten från din tröja för det här är sista gången jag får göra det.

   Vi försvinner nu.

Jag viskar att jag vet att du äter av andra kvinnors kroppar och att du inte bara är min. Du ser på mig och frågar om jag inte visste.

   Jag visste inte.

   Perrongen snurrar runt oss och någonstans står en främling och lyssnar till min gråt. Du stryker mig över håret och säger att även om du rör vid andra så är det jag som ditt hjärta i min bakficka.

   Du drar in mig i en unken hiss och jag gråter tills du gråter med. Jag har missuppfattat allt för jag trodde att det bara är vi. Du säger att det bara är mig du har känslor för men om du vill ha hela världen så tar du den. Nu ångrar du nästan det du gjort.

   Jag slår mig själv med tankarna och du frågar hur mycket jag hatar dig. Jag viskar tillbaka att jag inte kan hata dig för allt i världen.

   Jag hatar mig själv.

Och jag hatar att jag aldrig duger.

   Vad trodde jag egentligen? Att jag skulle vara god nog för någon som dig?

Trodde jag att du skulle ge upp all världens kvinnor för min skull?

   Aldrig.

   Vi sitter i din säng och jag hulkar min hals torr och lämnar spår av tårar på din tröja. Jag viskar att jag ska försöka acceptera att jag aldrig är nog för jag vill inte backa nu. Du är det bästa som hänt mig och jag älskar dig.

   Då ser du förvånat på mig på ett sätt du aldrig sätt på mig förr.

Du visste inte.

   Du visste inte att du var mitt allt och tar mig i dina armar. Du lovar att du aldrig ska smaka på en annan kvinna så länge som du och jag delar säng om nätterna. Jag ser på dig och ber dig att inte lova något du inte kan hålla för då kommer mitt hjärta brista för gott.

   Du säger att du kan lova.

Jag vill tro på dig.

   Du ger mig tusen kyssar som för att försegla ditt löfte.

Tusen gamla kyssar.

   Någonting har ändrats. Du är inte densamme längre. Du verkar älska mig när ditt whiskeyblod bubblar men när verkligheten bländar dig kan du inte se mig.

   Vad har hänt?

Har jag slutat underhålla dig och ler du inte längre när du ser på mig? Du har slutat höra av dig och snart kommer jag sluta vänta på dina samtal. Du fick mig att öppna hjärtat men nu stänger jag det långsamt igen. Jag tar för många chanser när jag kysser dig och om något går fel nu så måste jag kunna skydda mig själv för att inte gå under.

   Jag kommer krossas annars.

Så kan du inte vara brutalt ärlig? Lika brutal som du är när du dunkar främlingar blodiga och lika ärlig som du är när du håller kokainet framför mitt ansikte.

   Ge mig det i alla fall.

   Det är kallt mellan våra kroppar och det är kallt i våra bröstkorgar. Vi tar steg framåt men backar i tanken.

   Vem ger upp först?

Nej.

   Vem inser sanningen först?

Vem inser att det här aldrig var meningen och att det blir hål i våra hjärtan av kyssarna.

   Dom gamla kyssarna.

   Jag åker genom natten för att möta dig igen. Det är då du vågar möta min unga blick och då du vågar erkänna oss för världen. Det är då jag är som vackrast.

    Du står vid bardisken med ett whiskyglas i handen och skriker över sorlet till dina kollegor. Du ger mig en kyss och din chef tar min hand innan han bjuder mig på rosa drinkar med jordgubbar i.

   Jag viskar att jag borde gå men du viskar att ikväll så ska jag stanna.

Så jag smuttar på drinken medan du skriker halsen torr. Och när min drink är slut så tömmer jag sakta ditt glas.

   Allt är svårt nu.

   Vi väntar till långt efter midnatt sedan sätter vi oss i en taxi på väg hem till dig. Du rör mig men något han förändrats. Du kysser mig och jag vill aldrig gå men hjärtat i mitt bröst krossas. Jag vet inte varför men jag är kanske inte lika underbar längre.

   Inte lika fantastisk i din blick som jag en gång var.

Dina ögon lyser inte längre.

   Eller jag vet inte. Jag vågar aldrig se dig i ögonen för mina ögon tåras varje gång jag gör det. Du är så vacker att jag vill ta livet av någon av oss.

   Eller kanske bara spola tillbaka det här året och aldrig följa med dig hem så som jag gjorde den sommarnatten.

   Det finns en känsla i mig som säger att det inte bara är du och jag längre.

Du drar mig ut tankarna med en kyss.

   En gammal kyss.

   Allt vi tinat upp förfryser igen. Du säger inget om allt vi raserar och jag tänkte inte öppna läpparna.

   Tänk om det blir sant då.

Jag ligger vaken och ser dig sova för mina ögon vill inte släppa dig med blicken. Hur kan jag ens tro att jag någonsin kommer kunna låta dig gå?

    Jag kan inte sluta tänka på dig när jag lämnar dig så hur ska jag då kunna leva mer än halva mitt liv utan dig vid min sida.

   Om du nu ens finns där.

Jag är inte så säker på det längre.

   Inte för att du gjort något som gjort mig osäker utan mer för att jag tror att allt om oss är ett patetiskt påhitt.

   En dröm.

Du villa ha närhet och jag ville ha någon att älska. Du ville slippa bli bedragen och jag ville sluta bedra. Du ville ha ett hjärta i din hand och mitt satt ensamt i min bröstkorg.

   Vi tog det första, det bästa, vi hitta.

   Ljudet av dina hjärtslag slår hål på tystnaden. Jag ställer ett vattenglas på bordet bredvid dig och häller vodkan i mitt glas. I kväll är det jag och mina nerver som behöver lugnas.

   Du har redan somnat till ljudet av ingenting och omfamnat mörkret ännu en gång. Du vänder dig om och omfamnar mig.

   Jag vill viska att jag tvivlar på allt men i dunklet ser du så sårbar ut och jag vill inte skada dig så som andra gjort. Jag vill stanna här för evigt. Med din arm om mig.

   Ta mitt hjärta, det är ditt.

Ge mig en kyss.

   En gammal kyss.

   Du följer med till min studentskiva och äter mat med mig, min pappa och mina vänner. Jag vet att du hatar situationer som dessa och jag kan inte låta bli att le när jag ser på dig.

   När vi står utanför så förklarar jag hur mycket det här betyder för mig.

Jag tror inte att du vet.

   Du dricker öl och whiskey och jag snurrar kroppen full.

Det är mina klackar mot golvet, ett glas mot din mun och dina händer under mina shorts.

   Jag har bara ögon för dig.

   Folket jag hatar stirrar sönder oss men vi ignorerar deras blickar. Jag håller din hand ibland eller lägger handen på ditt lår.

   Jag är tacksam.

Och folk vinkar åt oss för dom har nog aldrig sett mig mer lycklig. Och jag vinkar tillbaka för inatt kan jag ge dom allt.

   Natten utanför är mörk när du lugnar dig med en cigarett.

Det är natten, en rökring och en kyss.

   En gammal kyss.

   Det kan kallas självplågeri när vi ser på varandra. Det kan kallas galenskap med våra nätter och kyssarna är bara idioti. Vi har funderat förut och funderar igen - Vem av oss är egentligen dummast?

   Jag klarar inte av att veta att det här kommer att ta slut och du är reda inställde på att det kommer att göra det. Jag vill inte fly och du vill stanna men vi vänder oss bort från varandra. Kanske för att vi är rädda.

   Rädda för det där med kärleken.

Rädda för slutet.

   Och rädda för dom där stickorna i fingrarna och såren i armarna. För saltlösningen och för vår framtid.

   Vi har ingen framtid tillsammans.

   Du sjunger aldrig ut dina tvivel och jag skriver dom på lappar som jag kastar ut genom fönstret. Det är motsatsen till en lycko- kaka och motsatsen till dig.

   Någon kanske aldrig funderar med vi funderar för mycket och jag analyserar sönder alla känslor.

   Men idioti är kanske är känsla och då finns det något i våra kyssar

Våra gamla kyssar.

   Ibland verkar din lilla lägenhet eka av tystnad när jag sitter och väntar på att du ska komma. Ibland är den öronbedövande och ibland vill jag stoppa bomull i öronen för att stänga den ute. Mina egna tankar fyller huvudet och det är tankar jag inte vill tänka. Jag tänker att du hade rätt ändå. Att allt du sa var rätt ändå.

   Allt.

Du hade rätt om oss. Du hade rätt om att jag aldrig skulle orka. Jag kanske orkar jag vet inte längre.

   Får jag tvivla?

Jag har aldrig tänkt såhär förut för du är det bästa som hänt mig. Men hur länge kan jag se på när du skadar dig själv? Och hur länge kan jag leva med den där klumpen i bröstet?

   Inte länge till.

Men jag vill klara det för alltid och jag vill chansa på att jag klarar det. Man måste satsa och våga för att vinna. Men det finns ett problem här som bara jag är medveten om och du aldrig kommer bli. Man kan inte fly när allt blir svårt men jag kan inte slåss själv.

   Det är du som har nävar av stål.

   Jag kan inte lämna dig men samtidigt så har vi ingen framtid tillsammans. Det finns ingen väg för oss att gå. Alla vägar som jag har framför mig har du lagt bakom dig för länge sedan.

   Det hade jag rätt om.

Men jag är inte rädd för att förlora så jag måste försöka få det här att funka.

   Jag älskar dig ju.