21 juni 2008
Du har några ärenden att springa men jag väntar tålmodigt på dig. Så som jag alltid gör. Timme efter timme i din lägenhet och dina kläder mot min kropp. Din lukt i min näsa - så som jag vill minnas dig.
Jag kastar in dina smutsiga lakan i maskinen och bäddar om sängen, kryper ner och väntar på att du ska komma tillbaka. Att du ska tacka mig för hjälpen och kyssa mig lycklig.
Du kommer tillbaka minst tusen timmar senare, smeker mitt hår och viskar tack innan du sjunker ned i sängen och andas ut. Håller handen för bröstet för att minska smärtan.
Det gör ont att se dig ha ont.
Du sveper en flaska whiskey. Jag ber dig lägga dig vid min sida men du är för upptagen av spriten för att höra min önskan. Just nu önskar jag att jag hade gått medan du fortfarande skulle sakna mig.
Jag somnar av utmattning. Jag vill inte se hur du blir full och inte se hur ditt hjärta slår hårdare och hårdare inne i ditt bröst.
Lever du tills i morgon?
Jag hoppas det men jag kniper ihop ögonen hårt för jag vill inte bevittna ditt sista andetag. Många timmar senare känner jag dina spritandetag nära och en lättnad lägger sig över mitt bröst. Du andas fortfarande och lägger armarna om mig.
Du ger mig en god natt kyss som smakar mer whiskey än du.
En gammal kyss.
20 juni 2008
Det är midsommarafton och jag grillar kött och kokar dillpotatis. Jag och mina vänner sitter på filtar i gräset och skapar en sommarkänsla så gott vi kan. Glass, grädde och röda jordgubbar.
Regnet slår mot partytältets tak och blir mer underhållande för varje klunk cider. Mer osäkra i vårt kortspelande för alla våra djupa känsloprat.
Jag skänker dig inte en tanke - jag tänker inte offra en natt som denna för din skull.
Men så hör du av dig och jag rusar som alltid genom mörkret till dig. Jag vandrar ensam över Västerbron och andas in alla nattens dofter. Ser på Stockholm och staden har aldrig varit vackrare än den är i natt.
Du borde vara vid min sida.
Du är min midsommarnattsdröm.
Du har lämnat ytterdörren öppen och jag kryper ner under lakanen tätt vid din sida. Ryser av din trevande beröring. Du viskar att du behöver en kyss och jag kysser dig tills natten blir dag. Dina händer vandrar över min kropp - undersöker varje linje och varje millimeter hud. Det är så vackert när du håller mig nära och när det känns som om du vill något mer än att bara tillfredsställa dig som hastigast.
När det faktiskt känns som om du njuter av min närvaro.
Att du behöver mig.
Att du behöver våra gamla kyssar.
12 juni 2008
Ingen är som du.
Drinkarna blandas med blodet och jag får känna på hur det är att vara du. Mn ikväll är du det sista jag tänker på när jag sveper en flaska vin och tretton drinkar under alldeles för få timmar. Låter ögonfransarna dansa och blicken äta upp varje man jag ser.
Jag är i ett annat land - mil ifrån dig - du är illfälligt glömd.
Men det är en natt då jag tröts mina försök plötsligt sitter där med mitt hjärta i handen och ditt ansikte som min minnesbild och du är det enda jag tänker på. Du har en förmåga att riva upp allt igen just dom kvällar då jag lyckats glömma.
Det är som om du vet.
Det är ditt SMS i min mobil och det är dina ord i mitt huvud. Enkla korta ord som sticker hål på hela mig. Allt du frågar är hur jag mår och om jag har roligt men bara det faktum att du bryr dig gör att allt brister för mig.
Jag beställer in en whiskey till och fyra drinkar. Allt går snabbt att svälja när man vill glömma och plötsligt sitter jag i en annan mans knä med mina armar runt hans hals.
Du är glömd, glömd för inatt.
Men jag kommer aldrig kunna glömma dina gamla kyssar.
4 juni 2008
Jag hör aldig av mig. Jag vägrar. Vägrar jaga dig så dom du aldrig jagad mig. Vägrar att längta efter dig om du inte skänker mig en endaste tanke. Det var du som ringde, du som hörde av dig.
Inte jag.
Det had kunnat bli ett lätt slut för dig - det had kunnat bli enkelt. Du knuffad mig ut ur ditt liv och du had bara kunnat låta allt bero. Radera mitt nummer och alla minnen vi delat. Alla studer och alla ord.
Raderat mig.
Men nej, du vill börja om. Eller fortsätta. Jag vet inte vad. Jag vet inte vad det är du håller på med och jag vet inte vad det är du gör när du ber mig komma. Är det för att du saknar mig eller för att du vet att jag kommer.
Jag kommer (älskling?).
Du tar mig i din armar och din lägenhet stinker av alkohollukten som aldrig tycks ge med dig. Dina lungor fräter sönder och om inte din lever redan gett upp så är det bara en tidsfråga.
Du är lika död inombord som jag är - bara av två olika anledningar.
Jag ligger tung mot ditt bröst och du andas in doften från mitt nytvättade hår. Jag stryker dig över bröstet och försöker minnas allt jag älskar med dig och när jag ligger begravd i dina armar så är det enda som är svårt att minnas hur jag lyckades ta mig mod till att lämna dig. Och jag blir rädd när jag inser att jag snart kommer behöva fatta samma mod en gång till - avsluta allt igen.
Du är annorlunda när jag ligger i dina famn - allt känns nytt. Men under din hud bultar samma bröst och du är fortfarande samma man. Du kommer alltid vara densamme, du kommer aldrig ändra på dig.
Det var det första jag lärde mig om dig.
I natt gråter jag inte ögonen tomma utan suger ut allt jag kan suga från oss, repeterar mitt sluttal i huvudet och förbereder mig för att lämna dig ännu en gång,
Men när jag ska öppna munnen så tystar du mig genast med en kyss.
En gammal kyss.
