Gamla Kyssar

   Du skriver att du inte vet vad du ska säga. Att det var det här du vill undvika. Varför påbörjade du det då när jag viskat tusen gånger att du har blivit mitt allt i den här världen.

   Men du verkar ju inte förstå.

Du är alltid full när jag säger det - du är alltid full överhuvudtaget.

   Mitt hjärta tar slut nu.

Jag ska lämna dig.

   Men jag ljuger lika mycket för mig själv som du gör. Och jag ljög för mig själv när jag inbillade mig att det här skulle kunna bli något vackert någon dag. Du vill inte ha mig helt - du kommer aldrig vilja ha mig helt. Jag kommer aldrig duga.

   Ingen duger för dig.

Ingen alls.

   Och jag skriver tillbaka att om du slutar ljuga så ska jag sluta be dig älska mig. Jag ska sluta gråta över dig och acceptera det jag en gång hade gjort.

   Att du aldrig kommer älska mig tillräckligt mycket.

Aldrig.

   Och jag ska bearbeta bort dig från mitt inre. Ett steg i taget och en känsla i taget och snart kommer jag kunna tacka dig för det här året och kyssa dig hejdå för sista gången.

   Det kommer aldrig att hända.

Men jag vill att det ska hända. Jag behöver något mer än kyssar nätterna du känner för det och dom bitar av ditt hjärta som du är villig att ge. Jag behöver veta att jag är ditt allt och det kommer jag aldrig att vara.

   Aldrig. Aldrig. Aldrig.

Jag ska aldrig mer skrika att jag älskar dig.

   Men jag kommer älska dig för evigt.

Och jag älskar dina gamla kyssar.