14 maj 2008
Någon har målat himlen mörk och vädret speglar mitt inre. Den här morgonen hade varit vår sista om jag hade varit stark nog för att kunna lämna dig och gå. Jag vet inte hur vi ska kunna lösa det här för jag kommer aldrig bli stark nog och du kommer aldrig be mig gå.
Vi sitter fast mitt i den här tornadon.
Vi är ett problem och problem är till för att lösas upp och försvinna. Men vi är inte sockerbitar i hett kaffe utan mer som olja i havet.
Jag ligger iskall vid din sida och betraktar ditt sovande ansikte. Jag vill ligga här tills tiden stannar av och tills du kan förstå att jag vill ha dig.
Vi är ett hack i en LP-skiva, en uttjatad fågelsång och ord som tycks gå i cirklar. En reva i tapeten, en reva i mattan och en krossad vodkaflaska.
Snitta upp min hals älskling - skona mig från allt det här.
Annars kommer vår låt fortsätta spelas i evigheter framöver. Som smärta på repet och drömmar som dör lite för varje ton.
Jag undrar om det någonsin var vår låt - om vi någonsin fick en chans.
Jag undrar om det är våra gamla kyssar.
