16 maj, 2008
Något är fel. Jag vet det när jag skickar sms och du aldrig svarar. Jag vet det när jag berättar för dig vad jag vill göra under våra mörka nätter då inte ens månen får tillträde till din lägenhet. Du brukade älska när jag viskade spännande saker i natten.
Nu ignorerar du alla ord.
Är jag inte intressant för dig längre?
Jag tror inte det. Varför skulle jag någonsin ha varit det? Jag hade tur som ens fick tillträde i ditt liv. Du är vackrare än allt och betydligt vackrare än mig.
Vad såg du hos mig överhuvudtaget?
En flicka, ett barn eller någon att älska?
Jag gråter tårar i tystnad och du stampar marken platt. Jag funderar på varför du aldrig vill ha mig nära längre. Finns det någon annan eller vill du bara skydda mig från dig själv? Är du man nog att inte vilja plåga mig eller bara för feg för att låta mig älska dig?
Jag vet inte.
Jag vet ingenting längre.
Jag vill skrika den här natten blodig och jag vill tvinga dig till att säga vad som är fel. Älskar du mig inte eller älskar du mig för mycket? Jag vet inte när jag började förlora dig om jag nu någonsin haft dig överhuvudtaget det vill säga. Vi tar slut på samma sätt som vi började. Utan att du märker av det och jag har ingen aning om vad som sker.
Det är som ett slag i magen varje gång du avslår att ses.
Det är som en hjärtattack varje gång du ger mig en kyss.
En gammal kyss.Men det här går ju inte. Du måste ju lämna honom. Du mår bara dåligt. Och hur vacker han än är, kommer du mår bättre utan det här.
N: Det är så lätt att tycka och säga när man inte sitter i det själv...
jilly B: tro själva fan att det är lätt att tycka så. men det är faktiskt lättare att tycka det om man precis kommit ur ett förhållande på två år, som sett ut exakt såhär.
Tack för att ni läser.
N: Jag vet. Fortsätter du läsa så inser du varför det var ett tag sedan jag skrev.
J: Det är svårt. Men om du fortsätter att läsa med så kommer du inse att jag trots allt lyckades.
Och kanske misslyckas jag snart igen.
Tack!!!!
