Gamla Kyssar

     Vintern hänger sig kvar i trädtopparna och på hustaken. Din lägenhet blir kallare för var sekund och jag kallare för varje klädesplagg du drar av mig. Sedan rör du vid mig med fingrarna och värmen sprider sig från platsen du rört.

     Det är något magiskt i dig och något magiskt i din blick.

Så plötsligt hugger dina tänder tag i den ömma huden på mig hals och jag flämtar av lycka. Du ler och jag glömmer knivarna i din garderob och att du blir hög på annat än mig.

     Jag fokuserar på det vackra i dig och på alla sätt du har hjälpt mig att andas.

Kanske, bara kanske, kan det komma något gott ur det här ändå.

     Jag viskar frågande om vi är tillsammans men du säger att du inte är redo att kedjas fast i mig än. Men du vill ha närheten jag kan ge och du tycker om mig för den jag är.

     Ingen tycker någonsin om mig för den jag är.

Men du är annorlunda och jag är kanske annorlunda med dig. Och jag säger att jag bara vill att allt ska vara som det är och du håller med mig.

     Jag frågar om vi jag gömma oss under täcket tills sommaren kommer så att vi slipper möta världen. Jag är trött på att få försvara mina känslor. Du säger att vi tar slagen tillsammans och att jag aldrig ska behöva stå ensam igen.

     Man behöver vara två för att dela gamla kyssar.

     Kylan kryper in under täcket och tårarna svider i ögonen. Du säger att du vill vara så ärlig som möjligt och håller påsen framför mitt ansikte. Jag ber dig att låta bli men du säger hårt att om jag vill ha dig får jag ta dig som du är.

     Jag säger att jag inte tänker försöka ändra dig men bara för att jag älskar dig behöver jag inte älska allt med dig.

     Du sitter tyst.

Så plötsligt tar du kniven i din hand och ser på mig med brinnande blick. Du säger att du vill ha mig här men att jag inte ska låssas som om jag vet något om dig. Du säger att du är vuxen och minst hundra år äldre än mig.

     Du säger att jag bara är ett barn.

Du får mig att gråta (för tredje och sista gången lovar jag mig själv).

     Men jag vet att jag kommer gråta många gånger till.

     Du snortar kokain på toaletten, lägger upp en lina på knivbladet. Jag sitter ensam i din nybäddade säng och ser på stjärnorna som ger himlen lyster. Jag är inte rädd för dig utan för att du ska försvinna.

     Jag vill älska dig på riktigt men jag är inte dum och inte naiv. Du kommer såra mig - din kniv kommer snart sitta i mitt hjärta.

     Jag bryr mig inte om vad du ristar in i betongväggar eller över ryggen på en oskyldig man. Dina händer badar i blod men du har tvättat dig själv ren. Du får gärna rista in hjärtan i min nacke eller bita min hals i bitar bara du ser på mig igen tills morgonen kommer.

     Jag har fallit för djupt.

Jag måste stoppa det här.

     Du står naken vid balkongdörren och blåser ut cigarettrök i natten. Himlen hostar och stjärnorna får astmaanfall men du säger att det inte spelar någon roll så länge som mina lungor andas ren luft.

     På golvet ligger filmer och i din hand en present till mig. Det är något som kan växa - likt vår kärlek.
Om det här nu är kärlek det vill säga.

     Rökringarna suddas ut och du säger att det finns så mycket som är svårt med oss. Dina vänner kallar det barnarov när du rör vid mig men du och jag kallar det lust. Dina ögon tåras för du vill att alla ska acceptera att vi är vi.
     Jag frågar om det är tillräckligt svårt för att du ska gå men du säga att nu är det förstent för dig att fly. Vi har öppna dörrar och fönster och det ligger pappersplan och stulna vingar nedanför sängen så du kan ge dig av om du vill.
     Men du bränner vingarna med blicken - jag finns här och då gör du det med.
Du mosar pappersplanen under fotsulorna och kommer nära.
     Så nära att du kan ge mig en gammal kyss.

 Du bara står och ser på mig där jag står i dörröppningen. Stirrar sönder mig som du är så bra på. Du kommer närmre och begraver ansiktet i min hals precis som om du saknat min doft. Du rör vid mig som om du saknat min kropp.

     Du luktar sprit och du ber om ursäkt för att du är bitter. Jag säger att det är okej men du viskar förlåt hundra gånger och ser så ångerfull ut att jag smälter inombords.

     Du ser på mig som om jag var det enda i världen.

Du kysser mig och säger att du vill kyssa mig igen. Vi trycker läpparna mot varandra, smakar på varandra igen - du får hjärtat att hoppa lika mycket nu som du gjorde innan du for.

     Allt är precis som det var.

     Vi sover inte utan ser på den andre tills någon av oss blir tvungna att blinka. Jag vill inte dö men jag vet att jag kommer göra det om du rört vid någon annan.
     Men det har du inte gjort.
Jag äter upp dig till tonerna från en änglakör som har slagit sig ned på din balkong. Jag viskar att du inte ens kan förstå hur glad det gör mig.
     Väggarna svartnar och mörkret tar oss. Jag är i extas och du är i extas med mig.
Du tar tag om min nacka och ger mig en kyss.
     En gammal kyss.

     Du åker i morgon och jag blir kvar. Fast du lämnar mig inte, du flyger bara femton timmar bort från mig. I magen bildas klumpar och i händerna håller jag min saknad som redan nu börjar växa.

     Hur ska jag kunna klara mig utan din beröring?

Jag inser att jag är för djupt involverad för du packar väskan utan att se min sorgsna blick. Sedan ligger vi gömda i mörkret och njuter utan ett ljud för ikväll är njutningen bara för oss.

     Vi spelar spel och du vinner igen. Vi för protokoll över mina förluster och jag lovar att om du vinner tillräckligt många gånger så ska du få göra vad du vill med mig. Du klappar mig på kinden och tröstar mig lite och säger att jag i alla fall är en bra förlorare.

    Sedan matar du mig med tre bitar choklad och jag ber om några klunkar vodka och vi dricker under tystnad i tio sekunder innan du ler och säger att du vill vinna över mig ännu en gång.

     Du reser om två dagar till en annan kontinent och lämnar mig kvar här bland snöslask, mörker och onda hjärtan. Din resväska står öppen men o packad och jag vill att du ska fylla den med mig. Du ska leva i sexton dagar och jag ska vara död lika länge.

     Det kommer inte vara samma sak utan dig.

Jag frågar om du kommer röra någon annan så som du rör vid mig men du säger att du vill se sandstränder, palmer och klarblått vatten och inte nakna kvinnokroppar. Du vill dricka dig full och låta hjärtat stanna när solen går ned.

När du plågat mig tillräckligt drar du upp mig på fötter. 
    Vi står nära varandra och låter läpparna mötas i årets första kyss.

     Det är natt och jag stirrar på klockan. Räknar ned i huvudet och tiden verkar flyga iväg. Det ligger frost på hustaken så som det en gång gjorde på mitt hjärta. Tanken på dig gör mig varm och hel för en gång skull. Du kan göra följande år till det bästa någonsin.

     Vi står i samma stad men mil ifrån varandra. Jag står på en bro och ser himlen explodera medan du exploderar av skratt någonstans. Men det känns ändå som att du är helt nära. Jag ringer dig ett par minuter innan klockan slår tolv och jag vill skrika att jag älskar dig. Men jag är inte säker på att jag vill börja året på det viset så jag sänder dig bara tusentals kyssar.

     Jag fångar snöflingor på tungan och smakar på framtiden. Samtidigt så inser jag att vi nu har träffat varandra i fyra hela månader. En tredjedels år. Tänk att det har gått så lång tid, så snabbt.

     Jag ser på himmelen och världen skiftar färg. Mitt marmorhjärta blir blodrött och slår för en gång skull på riktigt. Och som du skulle ha sagt om du var här med mig;

     Våra tandborstar delar mugg inne i ditt badrum. Din är vit och blå och min i neon grönt. Din lite mer mogen men min lyser upp ditt badrum så som du och jag lyser upp varandras liv.

     Dom ser bra ut bredvid varandra där i muggen.

     Jag klarar inte av att känna så mycket som jag gör så jag bryter ihop i din famn efter att jag sprungit halvnaken genom mörkret ett tag i ett försök att fylla lungorna med luft. Jag viskar gråtandes och skakades att det här aldrig var planen. Det var inte planen att du skulle vara fantastisk och att det skulle bli såhär. Du och jag var aldrig planen.

     Du säger att "Shit happends" men att vi kan skita i allt det här och dig och mig om jag vill.

Jag säger att jag inte vill det för allt i världen och du säger att jag måste sluta gråta. Du säger att jag måste förstå att du älskar mig.

     Jag går sönder i din famn när jag inser att det här inte bara är på låssas och att du faktiskt älskar mig.

     Jag träffar din mamma och du och jag sitter tätt intill varandra i hennes soffa och bläddrar i fotoalbum från när du var barn. Det går plötsligt upp för mig att hälften av dom är tagna innan jag ens var född. Men sedan så inser jag att det inte spelar någon roll för dina kyssar är mjuka och djupa och på riktigt.

     Och det är allt som räknas.

     Bilderna bränner sig fast på min hornhinna på samma sätt som du bränner dig fast i mitt hjärta. Du är vacker när du ler på korten men du är ännu vackrare i verkligheten och allra vackrast är du under natthimlen. Du har tagit en miljon snedstag och knyt näven en gång för mycket. Du har dunkat huvuden mot betong och målat världen blågul men du vill inte vara den mannen längre.
     Du vill vara en man värdig mig.
Du är värdig - jag vill bara höra dig säga det ibland.
     Och där i soffan, när din mamma hämtar mer vin som ska lugna våra nerver ger du mig en kyss.
En gammal kyss.

     Pappa och mamma protesterar i tystnad mot våra kyssar. Men dom gör så gott dom kan. Dom korsförhör mig och inser även dom att du gör mig lycklig.

     Du leder undan vilsna hårslingor från mitt ansikte och smeker mina kinder med fingrarna. Du viskar att jag är vacker.

     Jag kan inte längre hålla tyst och säger att jag är kär i dig. Du drar med fingrarna över mina läppar och säger åt mig att jag inte borde vara det. Att du är ett svin och att du alltid kommer vara det - trots att du inte vill. Jag bryr mig inte om vad du säger - bryr mig inte om dina ord.

     Naken hud möter kyla och jag huttrar. Du värmer mig med dina ärrade och väderbitna händer som jag ser som dom vackraste och tryggaste i världen. Jag är allt du vill ha men du skäms för att du tycker om mig. Jag är för ung och du är för gammal. Du säger att du förstör mig på ett sätt du inte vill förstöra mig på.

     Jag frågar om du vill sluta ses men du säger att du aldrig kommer sluta träffa mig om inte jag ber dig att sluta.

Jag kommer aldrig be dig sluta.

     Ljusen brinner sakta ut som livsgnistan i en döendes ögon. I din trappuppgång bor fånar som tror att dom vet allt om livet. Dom som lånar socker av grannen för att få ett lite sötare kaffe och sötare liv. I lägenheten ovanför bor någon som är ensam och som mer än gärna lyssnar på våra skrik.
     Någon njuter av vår olycka.
Du förstår inte när jag viskar så ibland blir jag tvungen att vråla. Du tror att du förstör mig men du förstår inte att jag var i bitar innan jag träffar dig. Du lägger pusselbitarna på plats igen.
     En dag kanske du lyckas göra mig hel. En dag läker du mina sönderbrända läppar.
Du ser på mig på det där sättet som gör att jag mår illa av lycka.
     Du ger mig en kyss.
En gammal kyss.

     Du sätter på musik på telefonen och det fyller rummet till brädden. Marvin Gaye och Diana Ross röster fyller mörkret och du säger att det är vår låt. Och jag håller med. Jag håller med när jag hör deras röster sjunga; "My mistake, was to love you". För jag tror att det var misstaget vi båda gjorde. Vi såg för djupt in i varandras ögon. Vi stannade för länge i varandras armar. Det var aldrig meningen att det skulle bli som det blev.

     Vi föll helt enkelt.

     Utanför ligger ett tunt täcke snö och månen får varje snökristall att glittra. Människor kommer och går men vi öppnar aldrig dörren för någon annan. Du viker pappersflygplan och jag öppnar fönstret på vid gavel - det finns flera sätt att fly på.
     Kylan knottrar din hud och mitt hjärta.
Du låter musiken spelas om och om igen och vi älskar i mörkret med en av dina händer på min benvita hals för att skydda den mot betten som männen från förr fortfarande gör. Men det gör inte lika ont längre, märkena är inte lika tydliga.
     Jag kan se oss dansa på vårt bröllop som aldrig kommer bli av. Du i svart och jag i vitt - som om kläderna speglade våra själar. Vår låt spelas fortfarande och vi kommer till en del alltid vara lite av ett misstag. Alltid vara lite av ett fel.
     Någon gång kommer du ge mig en sista kyss.
En sista gammal kyss.

     Jag träffar dina vänner för fjärde gången även fast du ännu inte träffat mina ännu. Dom låssas som om allt är bra men jag märker på dom och dig att så fort jag går så kommer dom se på dig, skaka på huvudet och fråga vad du och jag egentligen håller på med.

     Jag har aldrig hört vad du svarar men jag tror att du säger att du inte vet och att inte heller jag vet

     Du viskar att du har försökt att strunta lite i mig så jag ska tappa intresset för dig och sluta träffa dig. Du anser att jag förtjänar något bättre.

     Jag säger att just nu finns det inget bättre än du.

     I natten lyser stjärnor och i dina mörka ögon glittrar hopp och förtvivlan. Jag är renare än dig i själen och dina händer är dränkta i blod. Blod som du målar min kropp med.
     Du super dig full igen och berättar om nätterna då du nästan varit rädd och nätterna då du krossat någon annans liv. Du ser på mig med oroliga, lustfyllda blickar men du skrämmer mig inte längre. Jag har handen i ditt bröst och runt ditt hjärta.
     Timmarna flyger och vi spelar spel tills du vågar se på mig igen. Du ber om förlåtelse inombords tills natten tycks skälva av din ånger. Du viskar att jag borde få något mer och jag viskar att om du vill det så får du ge mer. För jag vill inte ha någon annan.
     Då ger du mig en kyss.
En gammal kyss.

     Vi står i affären för att handla middag och efterrätt som du ska göra till mig. Du har armen om mig och smeker min hals framför kunder, personal och nyfikna övervakningskameror. Jag njuter av din beröring och ser in i dina ögon i hopp om att du inte ska se alla blickar som vi har på oss.

     Vi suger oss fast i varandras ögon, då kanske vi kan låssas som om att vi är någon annanstans där vårat sätt att ta på varandra blir godkänt i alla andras ögon. Jag ser att det tär på dig, deras blickar säger att du är äcklig och dom ser på mig som om jag har blivit i lurad att jag tycker om dig.

     Men världen måste förstå att det inte handlar om ålder. Det handlar om vad vi känner för varandra.

     Det handlar om hjärtat som slår och håller en levande. Det handlar om alla gånger du andas min nacke varm och när du skrubbar bort all avskavd hud från mina axlar. Våra nattliga samtal får dig att le igen och dina beröringar är lätta över mina blåmärken.
     Minnen bleknar snabbt i mörkret och dom får gärna blekna bort. Dina hundratals videofilmer får gärna falla över oss där vi ligger i sängen bland kuddar, lakan, din ångest och min skräck. Någonstans måste det finnas en berättelse som passar oss.
     Så stirrar kassakillen på oss igen och jag vill klippa till honom men du hinner före och slår sönder hans käke. Sådant skrämmer mig inte längre för kassakillen förtjänar den smärtan. Du matar mig med blickar hela vägen hem och jag lever på luft och lycka.
     Luft, lycka och dina gamla kyssar.

     Du säger att du vill träffa min familj men du säger också att du inte vågar. Du säger att om du hade varit min pappa så hade du dödat dig. Jag säger att det inte är någon fara men du avbryter mig med att säga att alla runt omkring oss förstår varför du är med mig - men ingen av dom förstår varför jag är med dig.

     Du ser så sorgsen ut att jag nästan börjar gråta. Och ännu en gång så tvingas jag inse att du faktiskt tycker om mig. Jag viskar tillbaka att du inte ska bry dig om vad dom säger. Och jag säger som det är - jag vill vara med dig för att du är den första mannen som någonsin har behandlat mig väl.

     Och du gör mig lycklig.

     Världen består av rosa moln och såpbubblor spräcks mot dina sängstolpar. Vi svävar fram i någon löjlig fantasi och jag har ett patetiskt leende på läpparna varje gång jag tänker på dig.
     Vi skriver en historia om oss två där alla samtal har ett lyckligt slut. Vi skapar ännu fler världar - världar där vi accepteras och där din grånande skäggstubb bara anses vacker mot min lena hud. Där dina väderbitna arbetshänder ser fantastiska ut under mina kläder. En värld där alla andra inte stirrar dig till gråt. 
     Men rosa moln blir snabbt grå och vi återvänder till verkligheten där jag blir ett offer och du smuts enligt världen. Men vi ska blåsa fler såpbubblor och måla dina väggar rosa i tankarna. 
     Vi ska trycka läpparna mot varandra - falla i varandras famn ännu en gång.
Vare sig världen är rosa eller grå - så exploderar jag.
     Exploderar varje gång du ger mig en gammal kyss.    
    

     Det är natt och vi vandrar hand i hand ned för Stockholms gator. Vi ler mot mörkret och önskar båda två att den här natten kunde vara lite längre än det kommer att göra - det har varit den bästa natten hittills.

     Vi håller om varandra vid busshållsplatsen i väntan på att bussen ska komma. En man kommer fram och ber dig om eld och säger samtidigt att du har fått tag på en väldigt vacker flicka. Du säger att du vet och ler lite stolt medan jag rodnar.

     Du huttrar och jag värmer dig i mina armar.

     Bussen kommer och den är tom sånär som på ett halvsovande par som sitter längst fram. Vi ockuperar sätena längst bak och låssas att vi är ensamma och att ingen ser min njutningsfulla min när du sätter dig alldeles för nära. När du rör vid mig alldeles för mycket.
     Så plötsligt stannar både bussen och min andning och dina kyssar får mig att sväva över trottoaren. Du viskar att jag är vacker och vi står under en gatlykta tills minuterarna känns som timmar. Då drar du mig in i värmen och vi blir ett i hissen och dina grannar hör vår lycka. Men vi bryr oss inte, dom får stå ut med våra stönande. Lyssna på den njutning dom inte längre får.
     Du rör vid mina kinder och jag vid dina. Utanför faller natten tung och vi är beviset på att allt har med hjärtat och hjärnan att göra och inte med hur länge man levt. 
     Jag smeker varje centimeter av din kropp. 
Du, du ger mig tusen gamla kyssar. 

     Det ringer på din mobil men du vill inte svara. Det är ditt förflutna som knackar på igen och du vill inte längre veta av det. Det är nu som räknas.

     Sedan ringer mobilen igen och den här gången svarar du för i luren finns någon du bryr dig om. Och du sätter luren mot mitt öra om ber mig att presentera mig och jag gör det - plötsligt blyg för att du på något sätt vill erkänna för världen att jag faktiskt finns.

     Du har inga kort framme på dina förra flickvänner eller flammor men bilderna i datorn visar alla dina forna kyssar. Jag vet inte om jag har rätt att bli sårad av det så jag säger inget. Jag bestämmer mig bara för att skaffa bättre minnen med dig än du har med dom.
     Vi pratar oss igenom natten, om den du är och den du varit.
När morgonen närmar sig sluter vi ögonen och faller in i varandra ännu en gång innan vi sluter ögonen för att sova.
     När mina andetag är jämna och lugna ger du mig en kyss.
En gammal kyss.

     Du har spenderat kvällen med ännu en spritflaska, låtit alkoholen fylla dig. Du skrämmer mig och jag är livrädd när du skriker och slår sönder saker. Jag gömmer mig i ett hörn och ber tyst för mig själv att du inte ska röra mig.

     Du skrålar till italiensk musik som får fönsterrutorna att skallra och som väcker barnfamiljen bredvid. Du höjer Tv: n till högsta volym och du slår sönder glas och allt jag kände för dig.

     Du får mig att gråta (för andra och sista gången lovar jag mig själv).

Ett ljus välter med du verkar inte känna smärtan av vare sig elden eller din cigarettglöd mot huden. Jag känner hur allt gör ont i mig och jag ska aldrig mer komma tillbaka hit. Sedan sätter du dig plötsligt på huk framför mig och säger att du bryr dig om mig på riktigt.

     Jag tror inte på kärlek vi första ögonkastet. Men jag tror på att du fann något hos mig på en gång. Det måste du ha gjort.

     Jag kan inte förstå vad.

     Jag kan inte förstå vad du ser i mina lysande ögon och i alla skavanker i mitt hjärta. Men jag kan förstå att jag själv ser förbi dina miljontals brister. Dina vackra sidor får alla dina fula att blekna.
     Vi sitter i mörkret igen och försöker tolka varandras blickar. Jag blundar mest och du smeker mina kinder. Jag tror att du kommer döda mig och du gråter inombord för att jag tror det. Jag sårar nog dig mer än vad du sårar mig. Det är inte meningen. Men du måste inse att jag har ett marmorhjärta
     Så plötsligt rullar vi runt bland dina kuddar igen, uppslukade av varandra. Du vill ha mig och jag vill ha närhet och vidröra varje centimeter av din kropp. Vi andas varandras luft och njuter i en miljon sekunder innan jag tillåts somna i dina armar. 
     Du tror inte heller på omedelbar kärlek - jag frågade och du viskade tillbaka i mörkret.
Men du, precis som jag, tror på gamla kyssar.

     Vi står nakna på balkongen och stirrar ut över en nybyggd fotbollsplan. Kylan är ett faktum - vintern har kommit nu.

     Sommaren blev höst och hösten blir nu vinter och du finns fortfarande kvar i mitt liv. Och jag är förvånad över att du inte ännu sagt att du har tröttnat på allt som har med mig att göra.

     Du viskar där i det långsamt fallande snön att du är förälskad. Jag slutar andas för ett tag och kan inte se på dig. Jag viskar tillbaka att jag är förälskad med för jag inser plötsligt att jag är det.

     Du lägger händerna på mina kinder och ser rakt igenom mig på ett sätt som gör mig livrädd och illamående fast jag egentligen inget hellre vill än att du ska se på mig för evigt.  

     Du skriver för första gången "Puss" i ett sms till mig.

     Du nämner i förbifarten att du är alkoholist och att spriten är din vän.

Jag vill inte tro på det

     Jag förtränger det.

     Jag tänker på alla gånger du har sett på vodkaflaskan istället för att se på mig. Hur många gånger du blandat groggar fast jag bett dig att låta bli. Hur många gånger du har kysst mig varm och smekt mig till lycka.
     Hur många gånger jag har och hur många gånger till jag lär förlåta dig för din spritdränkta kropp.
Ångorna blandas med cigarettröken och sjunker in i lakan, kläder och min bleka hud. Taket sänker sig ned över oss och du staplar alla tomma flaskor ovanpå varandra i ett hörn. Dom är ditt liv mer än vad jag är.
     Så plötsligt lägger du all uppmärksamhet på mig och jag glömmer din lilla brist. Det är inte viktigt. Det viktiga är du och jag och mörkret. Lusten i dina ögon och lyckan i mina.
    Och vikigast av allt  - dina gamla kyssar.

     Vi sitter mitt emot varandra och spelar backgammon. Du leder alltid och vinner stort men jag ger dig i alla fall en match. Och du kastar tärningar på mig och hånar mig tills jag säger att du är elak. Då säger du förlåt och att du aldrig någonsin ska vara elak mot mig igen.

     Jag super mig full på alkoholfri cider och du sveper vodka igen.

Du drar av mig kläderna och jag låter dig göra det. Dina lakan blir vår värld igen. Ingen ser oss, inga blickar dömer. Ingen viskar att du är för gammal och jag är för ung. Ingen säger att sexton år är för stor skillnad.

     Ingen ser avsmak i våra kyssar.

     Så faller hösten över våra huvuden och främlingar kastar tegelstenar på våra kroppar. Du dricker inte kaffe och jag inte te så vi värmer oss i din jacka och mina vantar. 
     Du är fruktansvärt vacker där du står i natten och natten glittrar vackert i dina bruna ögon. Du fångar hela mig med blicken och hjälper mig att glömma allt runt omkring oss. Vi bygger upp en vacker värld där människornas avsky blir till avundsjuka och där alla som ger oss hatiska blickar bränns sönder innifrån.
     Tågspåret blir vår livsväg, din lägenhet vårt palats och vårt förflutna suddas långsamt ut i kanterna.
Endast dina gamla kyssar förblir gamla kyssar.

     Vi pratar om alla dina gamla flickvänner. Du ser på bilderna du sparat på dom medan jag ser hur dina minnesbilder med dom bränns sönder. Jag vet inte om du ersätter allt du haft med dom med allt du har med mig. Men jag hoppas nästan det - för det här den här natten jag inser att jag tycker väldigt mycket om dig och det viskar jag till dig i mörkret.

     Vi pratar om att jag aldrig varit kär och du ser sorgset på mig som om du ville att jag skulle vara det i dig. Och det kanske jag är, jag vet bara inte hur det känns.

     Hjärtat dunkar lite hårdare när du ligger nära och när dina läppar snuddar vid mina. Dina sms och telefonsamtal kan få en hel värld att stanna upp. Men betyder det att jag är kär i dig eller är det bara illusioner till känslor som genomsyrar kroppen i min desperata önskan om att någon gång få älska någon på riktigt?
     Jag vet inte men jag saknar dig när du är borta.
Jag saknar dig när du inte är nära.
    Dom stunderna då du inte ger mig en gammal kyss.

     Vi ligger mellan dina kolsvarta lakan och du viskar att du är kär i mig.

Jag tror att du skojar och skrattar hysteriskt.

     Det är kallt för balkongdörren är öppen och jag har drunknat i din stora t-shirt. Du kedjeröker och håller bort cigaretten för att jag inte ska börja hosta. Det är en av sakerna som får mig att tro att du faktiskt bryr dig.

     Vi diskuterar ditt förflutna och pratar om alla du har slagit sönder och alla du tagit andan ur. Du ser att jag är rädd och du säger att du aldrig skulle skada mig på något sätt. Sedan lägger du menande handen på mitt hjärta.

     Jag räknar alla dina ärr och smeker varje sår med tummen. Kysser varje blåmärke och får en klump i magen när jag känner på dina revben som läkt fel. Du säger att det inte gör något för du känner ändå ingen smärta.

     Jag tror inte på dig.

Jag tror att du har ont ända in i själen.

     Du påstår att du aldrig tänker på hur tilltygad du är men jag tänker på alla dina skador och ber om att få höra historien bakom vart och ett av dom. Jag ser något vackert i varje sår och jag ser ett nytt ärr innan jag ser in i dina ögon varje gång vi möts. Och jag vill hela din kropp så som du håller på att hela min själ. Men jag vågar inte.
     Du blåser ut ringar av rök och jag stirrar fascinerat på dom där dom dansar i mörkret. Glöden lyser upp ditt ansikte lite. Du ler inte ofta men du ser på mig och dina blickar är mer än ett leende. 
     Jag ber för att du inte leker med mitt hjärta men jag tror fortfarande att du gör det. Men jag kanske måste inse att du inte är det vidriga svinet jag trodde du var när vi först möttes. 
     Det skrämmer mig. 
Det skrämmer mig att det kanske finns något äkta i dina gamla kyssar.  

     Du har tänt fyra dussin levande ljus i din lägenhet. Du står vid spisen och lagar mat åt mig och blandar groggar. Du matar mig med jordgubbar doppade i choklad och masserar ut alla knutar i mina axlar, kysser bort alla mina skyddsmurar.

     Du får mig att gråta (för första och sista gången lovar jag mig själv). Och du säger att jag ska sluta vara rädd och bli stark på riktigt.

     Du viskar att det förflutna är förflutet och alltid kommer vara det. Så kanske är det dags att jag tar tag i demonerna och dunkar dom gula och blå mot hård betong. Du säger att du hjälper till om jag behöver det för du vill skada alla som vill skada mig. För kanske, kanske så kommer du älska mig en dag.
     Något brister i mig när du säger så och andetagen blir svårare att ta. Du ser på mig som om du vill att jag ska säga något men jag fattar inte hintar.
     Så jag gör som alltid - jag förblir tyst.
Sedan kastar jag mig i din famn, andas in dig och låter dina armar hålla mig tills jag slutar gråta.
     Då ger du mig en kyss.
En gammal kyss.

     Vi har nu blivit ett och du är inte bara ett bleknande minne längre. Vi är inte bara ett misstag, vi är mer än så.

Jag vet inte längre vad jag ska tro.

     Min barndomsvän säger att det här ändå måste vara ödet.

     Jag trodde du skulle glömna mig innan du ens kysst mig för sista gången. Jag trodde du skulle blunda för fakta och glömma våra nätter. Men du skickar sms varje dag och frågar varför jag inte spenderar fler kvällar med dig.
     Så vi börjar dela alla nätter då jag har tid och du lust.
Min osäkerhet speglas säkert i mina ögon. Jag ristar in sanningen på mina lår och vi håller oss undan från världen. Ingen av dom kan förstå dina blickar eller min lust. Ingen av dom kan förstå att vi ser länge än min unga ålder och din gamla. Att allt det här är mer.
     Mer än alla dina gamla kyssar.

     Jag vaknar leende av dina händer på mig. Det är morgon utanför och strålande sol. Ditt leende hade kunnat lysa upp världen om inte den hade gjort det. Du fotograferar mig men jag blundar mot kameran. Du daskar till mig på höften och uppmanar mig om att se på dig. Och tro mig, jag ser på dig och inser i samma sekund att du är väldigt vacker.

     Du knappar med bakfulla fingrar in mitt telefonnummer och vi väntar tillsammans på att klockan ska gå ett varv till. Sedan slår du på datorn och musik och jag lagar mat som inte duger för dina kräsna läppar. Jag sätter mig i ditt knä och viskar att det här inte är något mer än vad det är. Du ser på mig och viskar samma sak.

     Jag ser din likgiltighet, du kommer att slita hjärtat ur kroppen på mig om jag någonsin känner minsta lilla för dig.

     Vi går tillsammans iväg till bussen, du ska till jobbet och jag ska hem och berätta för alla att jag träffat dig igen. Att jag gjorde det där jag alltid ångrat att jag inte gjorde. Du rör försiktigt vid mig och jag ler försiktigt mot dig.
     Jag vet att du inte kommer ringa igen när du kysser mig hejdå på en tunnelbaneperrong. Men jag bryr mig inte riktigt heller. En natt till - det är mer än jag egentligen kan be om.
     Höstlöven faller över mig och jag ser säkert fånig ut i mitt toviga hår. Du sitter säkert i telefonen med en av dina vänner och skryter om vad du lyckats göra. Men jag bryr mig inte. Jag kommer aldrig få chansen att lägga ögonen på dig igen.
    Jag tänker på alla dina kyssar.
Dina gamla kyssar.

     Det är sommarvärme och jag är äntligen arton år gammal. Mer än ett år har passerat och jag tänker inte längre på dig eller den där natten. Min bästa vän kysser mig, häller vodka i min hals och säger att hon älskar mig. Vi flyger runt på dansgolvet bland stekheta kroppar och dansar tills vi faller till marken och skrapar upp armbågar och knän mot golvet och alla våra gamla minnen.

     Så plötsligt står jag upp igen på vinglande ben och du står där rakt framför mig. Jag minns inte vem som hann le först men jag såg dig först. Jag tvekar inte en sekund för jag har väntat på dig allt för länge. Jag skakar din hand och du min.

     Jag minns, du minns.

Sedan kysser vi varandra med brännheta läppar som smakar Jägermiester. Du lämnar dina vänner och jag mina.

     Även den här sommarnatten kan få vara våran.

     Vi pratar inte om det som har hänt och vad som ska hända nu är underförstått. Vi kan inte slita blickarna från varandra och våra händer utforskar varandras kroppar och friskar upp minnet igen. Du är inte längre bunden till någon annans kropp och själ och jag är inte längre bakbunden av skräck.
     Vi syndar i taxin och sommarnatten verkar vara för evigt.
Så plötsligt ramlar vi upp för trapporna i din port och mitt skratt ekar i dina öron. Du tappar nycklarna och vi är ett innan du ens fått nyckeln i låset. Vi ignorerar våra åldrar ännu en gång. Jag är i alla fall myndig nu, officiellt sätt vuxen.
     Det kommer inte finnas någon morgondag och innan natten är slut så är vi borta - vi är glömda.
Du ger mig en kyss.
     En gammal kyss

     En krog, ett förbud - något som lockar. Även när jag ljög om min ålder var jag för ung. Men om man ler så suddas åldern ut och man blir bara vacker. Och jag har märkt att vackra människor får allt dom vill.

     En drink till dunkade musik och sommarnatt mot huden. Jag snurrar några varv och världen verkar skifta färg. När jag stannar upp så står du där.

     En blick, en kyss.

Jag tror jag var din redan då.

     Läppar mot läppar och två drinkar till. Du är dränkt i öl och jag dränkt i en känsla. Natten hänger sig kvar i våra kläder men kläderna bränns i våra vilda ögon och vi ligger nakna med varandra för första gången.
     Blickar säger mer än ord och orden vi säger är lögner. Ett försök till att försköna oss själva i den andres blickar och bli vackrare än vi egentligen är. Vi äter av varandras kroppar och sväljer varandras falska ord ända tills sanningen målar sträck över våra kinder. 
     Allting kommer ändå fram tillslut viskar månen och jag viskar min sanna ålder och du din. Sedan ser vi på varandra och beslutar att det inte har med saken att göra.
     Du ger mig en kyss.
En gammal kyss.