Gamla Kyssar

   Jag inser allt nu - det gör inte mindre ont för det. Jag berättar allt för världen och plötsligt blir det verkligt. Allt jag burit på i snart ett år, alla berättelser om vodkakyssar och utelämnade kärleksförklaringar så  jag bryter ihop och gråter kvällen lång.

   Det liggen en hand på min axel som säger att jag är stark.

Jag är inte stark - jag är den svagaste människan i den här världen.

   Jag är vek men inte lika vek som du intalar jag mig själv och drar på mig kläderna. Hjärtat bultar i otakt och luften vägrar nå lungorna men jag inser att om det ska ske så ska det ske inatt.

   Jag kommer aldrig våga men jag kommer försöka att våga nu.

   Jag går genom mörkret till dig - kanske en sista gång. Månen är full och blodar ned hela natten - det är ödet som leker med mig igen.

   I väskan ligger dina kläder och brevet jag vill att du ska ha. När jag väl ser dig kommer jag glömma allt jag vill säga dig. Jag kommer smälta i din blick och låta mig själv försvinna i din famn.

   Jag kommer glömma berätta att jag går för att jag älskar dig för mycket och inte för att jag slutat älska dig.

   Det måste du veta!

Tårarna trycker bakom ögonlocken men inte lika mycket som rädslan trycker i bröstet och hoppet bakom tinningarna. Hoppet om att kanske, kanske så kommer du ta mig i din famn, älska med mig en sista gång på lakanen vi skapat lycka på så många gånger förr. Sedan ge mig den där kyssen som avslutar alla sagor.    

   För alla sagor har ett slut - även vår.

   Jag skakar sönder mitt eget inre när jag står utanför din dörr och plingar på. Jag hör dina steg och hjärtat stannar. Du öppnar dörren och jag vill vända mig om och fly när jag ser dina ögon. Din blick är orolig när du ser på mig och jag förstår plötsligt hur elakt gjort av mig det här är - du har ingen aning.

   Helst av allt vill jag krypa in i din famn och fråga om vi kan fly den här världen. Rusa ned för trappan eller dyka från din balkong. Hur spelar ingen roll bara du håller min hand lika hårt som du håller mitt hjärta.

   Det gör ont i varenda nerv.

Jag viskar att jag ska hämta mina saker och din blick svartnar på en halv sekund. Din röst ekar genom trapphuset och över staden - så som mina kärleksförklaringar en gång gjorde. Du skriker åt mig att ta mina saker och lämna din lägenhet och ditt liv.

   Jag gråter trots att det är mitt val och inte ditt men jag ville ha en sista kyss och inte ett sista slag i ansiktet. Jag vill inte ha dig men jag vill höra dig säga att du ville det en gång - även fast du inte vill det nu.

   Jag flyr från dig genom natten. Stjärnorna hånler och vrålar att dom alltid vetat att det skulle ha slutat såhär. Månen viskar att vi var förödelse redan den första natten under vår första sommar. Då jag fortfarande var ett barn och du fortfarande bunden till ett annat hjärta.

   Jag gråter för att jag vet - det här är trots allt inte slutet.

Hur mycket jag än vill det så kommer stå mitt emot varandra ännu en gång. Trots ditt hat mot mig i natten. Trots min rädsla och min sorg. Trots den här nattens avsky så var ikväll inte vårt slut. Även om jag vill tro det.

   För alla sagor slutar med en kyss. Vår saga kommer sluta som den en gång började.