25 januari 2008

     Du står naken vid balkongdörren och blåser ut cigarettrök i natten. Himlen hostar och stjärnorna får astmaanfall men du säger att det inte spelar någon roll så länge som mina lungor andas ren luft.

     På golvet ligger filmer och i din hand en present till mig. Det är något som kan växa - likt vår kärlek.
Om det här nu är kärlek det vill säga.

     Rökringarna suddas ut och du säger att det finns så mycket som är svårt med oss. Dina vänner kallar det barnarov när du rör vid mig men du och jag kallar det lust. Dina ögon tåras för du vill att alla ska acceptera att vi är vi.
     Jag frågar om det är tillräckligt svårt för att du ska gå men du säga att nu är det förstent för dig att fly. Vi har öppna dörrar och fönster och det ligger pappersplan och stulna vingar nedanför sängen så du kan ge dig av om du vill.
     Men du bränner vingarna med blicken - jag finns här och då gör du det med.
Du mosar pappersplanen under fotsulorna och kommer nära.
     Så nära att du kan ge mig en gammal kyss.


24 januari 2008

 Du bara står och ser på mig där jag står i dörröppningen. Stirrar sönder mig som du är så bra på. Du kommer närmre och begraver ansiktet i min hals precis som om du saknat min doft. Du rör vid mig som om du saknat min kropp.

     Du luktar sprit och du ber om ursäkt för att du är bitter. Jag säger att det är okej men du viskar förlåt hundra gånger och ser så ångerfull ut att jag smälter inombords.

     Du ser på mig som om jag var det enda i världen.

Du kysser mig och säger att du vill kyssa mig igen. Vi trycker läpparna mot varandra, smakar på varandra igen - du får hjärtat att hoppa lika mycket nu som du gjorde innan du for.

     Allt är precis som det var.


     Vi sover inte utan ser på den andre tills någon av oss blir tvungna att blinka. Jag vill inte dö men jag vet att jag kommer göra det om du rört vid någon annan.
     Men det har du inte gjort.
Jag äter upp dig till tonerna från en änglakör som har slagit sig ned på din balkong. Jag viskar att du inte ens kan förstå hur glad det gör mig.
     Väggarna svartnar och mörkret tar oss. Jag är i extas och du är i extas med mig.
Du tar tag om min nacka och ger mig en kyss.
     En gammal kyss.


7 januari 2008

     Du åker i morgon och jag blir kvar. Fast du lämnar mig inte, du flyger bara femton timmar bort från mig. I magen bildas klumpar och i händerna håller jag min saknad som redan nu börjar växa.

     Hur ska jag kunna klara mig utan din beröring?

Jag inser att jag är för djupt involverad för du packar väskan utan att se min sorgsna blick. Sedan ligger vi gömda i mörkret och njuter utan ett ljud för ikväll är njutningen bara för oss.

     Och du är bara min inatt.

     Natten ligger tung och tyst och du ligger tung mot min bröstkorg. Dina ögon lyser i mörkret och ser rakt in i mitt hjärta. Du försäkrar mig om att det är bara du och jag men det är inte bara vi. Stjärnorna är himlens ögon och ser in på oss genom det öppna fönstret.
     Du andas min parfym och lämnar blåmärken efter kyssar. Jag begraver ansiktet i din nacke och smeker ärren som bildar en labyrint över din rygg.
    Kom tillbaka hel viskar jag.
Du vet när du ska vara tyst och inte ett ljud lämnar dina mjuka läppar. Du lägger armarna om mig tills min kropp slutar skaka.
     Då ger du mig en kyss.
En gammal kyss.

6 januari 2008

     Vi spelar spel och du vinner igen. Vi för protokoll över mina förluster och jag lovar att om du vinner tillräckligt många gånger så ska du få göra vad du vill med mig. Du klappar mig på kinden och tröstar mig lite och säger att jag i alla fall är en bra förlorare.

    Sedan matar du mig med tre bitar choklad och jag ber om några klunkar vodka och vi dricker under tystnad i tio sekunder innan du ler och säger att du vill vinna över mig ännu en gång.

     Jag tar upp tärningarna och slår bort en vinst igen.

     Jag försöker slå bort alla känslor för dig på samma gång. Jag vill inte vara för djupt inne om du kommer tillbaka från solen och säger att du smakat på andra kvinnor. Men jag lyckas inte.
     Du har sugit dig fast i mig.
Så plötsligt välter du undan spelplanen och trycker ned mig bland kuddar och lakan. Smeker mina kinder och kysser huden ovanför mitt skakande hjärta. Värmen från dina läppar får hjärtat att bulta fortare.
     Sedan ser du på mig tills jag spyr inombords för att du kommer så nära.
Du ger mig en kyss.
     En gammal kyss.

5 januari 2008

     Du reser om två dagar till en annan kontinent och lämnar mig kvar här bland snöslask, mörker och onda hjärtan. Din resväska står öppen men o packad och jag vill att du ska fylla den med mig. Du ska leva i sexton dagar och jag ska vara död lika länge.

     Det kommer inte vara samma sak utan dig.

Jag frågar om du kommer röra någon annan så som du rör vid mig men du säger att du vill se sandstränder, palmer och klarblått vatten och inte nakna kvinnokroppar. Du vill dricka dig full och låta hjärtat stanna när solen går ned.

     Jag vill inte oroa mig med oron lyser säkert i min blick.

     Du vill se världen och jag vill inte vara ensam kvar. Du viskar att du kommer tillbaka och att allt kommer vara precis som vanligt. Bara det att du kommer vara solbränd och jag blek som snön på din balkong.
     Jag ler men inte på riktigt.
Jag viskar att jag inte vill att du ska såra mig och du svär vid månen att du inte ska göra det. Du kommer inte ge bort dina kyssar lättvindigt - du vill bara dela dom med mig.
     Jag ler - på riktigt den här gången.
Sedan tar jag en av dina gamla kyssar.

4 januari 2008

     Dina händer är lite kalla när dom letar sig fram till mitt inre. Mina läppar darrar lite men inte av rädsla utan av lycka. Kylan och natten sveper sig runt omkring oss men vi fryser inte - vi står över allt sådant.
     Din glödlampa är sönder så vi trevar oss fram i mörkret och över varandra kroppar. Vi leker "se men inte röra" ända tills jag inte klarar av det med och drar dig över mig men du retas bara och kysser min hals men vidrör aldrig mina läppar.
     Jag nästan gråter av frustration och du ler av illvilja.
Jag vill njuta och du njuter av att se mig be.

När du plågat mig tillräckligt drar du upp mig på fötter. 
    Vi står nära varandra och låter läpparna mötas i årets första kyss.

Årets första gamla kyss.

31 december 2007

     Det är natt och jag stirrar på klockan. Räknar ned i huvudet och tiden verkar flyga iväg. Det ligger frost på hustaken så som det en gång gjorde på mitt hjärta. Tanken på dig gör mig varm och hel för en gång skull. Du kan göra följande år till det bästa någonsin.

     Vi står i samma stad men mil ifrån varandra. Jag står på en bro och ser himlen explodera medan du exploderar av skratt någonstans. Men det känns ändå som att du är helt nära. Jag ringer dig ett par minuter innan klockan slår tolv och jag vill skrika att jag älskar dig. Men jag är inte säker på att jag vill börja året på det viset så jag sänder dig bara tusentals kyssar.

     Jag fångar snöflingor på tungan och smakar på framtiden. Samtidigt så inser jag att vi nu har träffat varandra i fyra hela månader. En tredjedels år. Tänk att det har gått så lång tid, så snabbt.

     Jag ser på himmelen och världen skiftar färg. Mitt marmorhjärta blir blodrött och slår för en gång skull på riktigt. Och som du skulle ha sagt om du var här med mig;

     "Det är bara du och jag, Baby".

     Jag hör mitt hjärta bulta för någon för första gången. Jag hör mina andetag och det bevisar att jag lever. Du finns inte med på något av alla hundratals kort som vi bränner av i ruset från alkoholen och ivern över ett nytt år.
     Du finns i mina tankar och i mitt hjärta.
Så plötsligt faller alla mina skyddsmurar och jag ler ensam mot natten så som du och jag gjort så många gånger förr. Du är inte här för sekunden men du är i mitt liv och jag är lyckligare än jag någonsin varit. 
     Jag får ingen gammal kyss när klockan slår tolv.
Men det gör inget, det är strax ett nytt år.
     Ett år då jag kommer få minst tusen gamla kyssar.

28 december

     Våra tandborstar delar mugg inne i ditt badrum. Din är vit och blå och min i neon grönt. Din lite mer mogen men min lyser upp ditt badrum så som du och jag lyser upp varandras liv.

     Dom ser bra ut bredvid varandra där i muggen.

Och du och jag ser bra ut bredvid varandra i spegeln.

     I drömmarna täcker kritvit snö marken och vi lämnar fortspår över staden. Jag är lite vackrare och du dricker lite mindre sprit. Jag gråter aldrig och du blir aldrig full på alkoholen utan bara på mig och livet.
     En stjärna faller och vi följer den med blicken och önskar oss ett gemensamt liv. Våra hjärtan skaver mot varandra så som din och min tandborste skaver av varandras färg.
     Vi är inte gjorda för varandra.
Dina brännande whiskykyssar lämnar spår på mina läppar och din cigarettrök i mina lungor. Mina naglar lämnar spår på din rygg och min parfym i dina lakan. 
     Ditt ansikte är härjat men dina ärr guidar mig genom mörkret. Din tunga ritar kartor på min bröstkorg. Vi kommer hitta en väg genom vinterkylan så småningom. 
     En väg fram till varandras läppar.
För att kunna utbyta gamla kyssar.

26 december 2007

     Jag klarar inte av att känna så mycket som jag gör så jag bryter ihop i din famn efter att jag sprungit halvnaken genom mörkret ett tag i ett försök att fylla lungorna med luft. Jag viskar gråtandes och skakades att det här aldrig var planen. Det var inte planen att du skulle vara fantastisk och att det skulle bli såhär. Du och jag var aldrig planen.

     Du säger att "Shit happends" men att vi kan skita i allt det här och dig och mig om jag vill.

Jag säger att jag inte vill det för allt i världen och du säger att jag måste sluta gråta. Du säger att jag måste förstå att du älskar mig.

     Jag går sönder i din famn när jag inser att det här inte bara är på låssas och att du faktiskt älskar mig.

Du håller om mig hårt, du tänker aldrig släppa mig.

     Natten blir mörkare men livet tycks te sig lite ljusare. Jag kan inte förstå vad du just sagt och tårarna glittrar fortfarande på mina kinder. Du viskar frågande varför jag har så svårt att förstå att folk kan älska mig. Jag viskar tillbaka att jag redan dött en gång, på riktigt, av brustet hjärta och inte tänker göra det igen.
     Det gör så ont när man slutar andas.
Det var aldrig meningen att vi skulle se så mycket vackert hos varandra och det är inte heller säkert att det är speciellt bra att vi delar lungor, luft och liv. Men kanske kan vi lösa det. 
     Kanske kan vi lära oss att andas i takt till skriken från mina demoner och från dina förra flickvänner till psykfall.
Kärlek är inte lätt.
     Jag säger att jag aldrig älskat någon förut så som jag älskar dig och då tar du mig i dina armar och ger mig tusen kyssar.
     Tusen gamla kyssar.
    

23 december 2007

     Jag träffar din mamma och du och jag sitter tätt intill varandra i hennes soffa och bläddrar i fotoalbum från när du var barn. Det går plötsligt upp för mig att hälften av dom är tagna innan jag ens var född. Men sedan så inser jag att det inte spelar någon roll för dina kyssar är mjuka och djupa och på riktigt.

     Och det är allt som räknas.

     Bilderna bränner sig fast på min hornhinna på samma sätt som du bränner dig fast i mitt hjärta. Du är vacker när du ler på korten men du är ännu vackrare i verkligheten och allra vackrast är du under natthimlen. Du har tagit en miljon snedstag och knyt näven en gång för mycket. Du har dunkat huvuden mot betong och målat världen blågul men du vill inte vara den mannen längre.
     Du vill vara en man värdig mig.
Du är värdig - jag vill bara höra dig säga det ibland.
     Och där i soffan, när din mamma hämtar mer vin som ska lugna våra nerver ger du mig en kyss.
En gammal kyss.


21 december 2007

     Pappa och mamma protesterar i tystnad mot våra kyssar. Men dom gör så gott dom kan. Dom korsförhör mig och inser även dom att du gör mig lycklig.

     Och dom försöker acceptera vårt val.

     Eller val och val. Hade vi fått välja så hade allt stannat vid brännhets kyssar och syndiga beröringar. Vid nattliga möten och lustfylla sekunder. Hade vi fått välja hade vi aldrig gett oss ut på djupa vatten.
     Men man väljer inte känslor.
Så plötsligt satt vi där mitt emot varandra och inser att allt har gått för långt. Längre än det var meningen. Då sveper vi två flaskor vodka tills det slutar pirra i hjärtat och jag somnar på din bröstkorg.
     Vi ser inte men folk skriver under namnlistor och håller upp plakat för att stoppa våra möten. Dom bränner dina fotsulor och slår spikar i mina så att vi inte ska kunna gå till varandra igen. Men trots att knivarna i våra ryggar vrids om så vägrar vi att släppa varandras händer.
     Man väljer inte vem hjärtat slår för. Då hade vi sannerligen inte valt varandra.
När allting är som svårast ger du mig en kyss.
     En gammal kyss.

19 december 2007

     Du leder undan vilsna hårslingor från mitt ansikte och smeker mina kinder med fingrarna. Du viskar att jag är vacker.

     Jag kan inte längre hålla tyst och säger att jag är kär i dig. Du drar med fingrarna över mina läppar och säger åt mig att jag inte borde vara det. Att du är ett svin och att du alltid kommer vara det - trots att du inte vill. Jag bryr mig inte om vad du säger - bryr mig inte om dina ord.

     Nu vet jag att jag är din.

     Jag har aldrig förr känt mitt hjärta slå men nu bultar det hårt mot ditt. Du har känt kärlek allt för många gånger men trots det så känner du också något. Ljusen brinner i våra ögon, mitt hjärta har tinat och du är mer för mig än någon man någonsin varit.
     Natten ger oss sin välsignelse och månen ler när vi äntligen talar om sanningen. All osäkerhet bleknar bort och du ser på mig igen och att vi är verkliga har aldrig förr varit så uppenbart.
     Du ger mig en kyss.
En gammal kyss.

16 december 2007

     Naken hud möter kyla och jag huttrar. Du värmer mig med dina ärrade och väderbitna händer som jag ser som dom vackraste och tryggaste i världen. Jag är allt du vill ha men du skäms för att du tycker om mig. Jag är för ung och du är för gammal. Du säger att du förstör mig på ett sätt du inte vill förstöra mig på.

     Jag frågar om du vill sluta ses men du säger att du aldrig kommer sluta träffa mig om inte jag ber dig att sluta.

Jag kommer aldrig be dig sluta.

     Ljusen brinner sakta ut som livsgnistan i en döendes ögon. I din trappuppgång bor fånar som tror att dom vet allt om livet. Dom som lånar socker av grannen för att få ett lite sötare kaffe och sötare liv. I lägenheten ovanför bor någon som är ensam och som mer än gärna lyssnar på våra skrik.
     Någon njuter av vår olycka.
Du förstår inte när jag viskar så ibland blir jag tvungen att vråla. Du tror att du förstör mig men du förstår inte att jag var i bitar innan jag träffar dig. Du lägger pusselbitarna på plats igen.
     En dag kanske du lyckas göra mig hel. En dag läker du mina sönderbrända läppar.
Du ser på mig på det där sättet som gör att jag mår illa av lycka.
     Du ger mig en kyss.
En gammal kyss.


8 december 2007

     Du sätter på musik på telefonen och det fyller rummet till brädden. Marvin Gaye och Diana Ross röster fyller mörkret och du säger att det är vår låt. Och jag håller med. Jag håller med när jag hör deras röster sjunga; "My mistake, was to love you". För jag tror att det var misstaget vi båda gjorde. Vi såg för djupt in i varandras ögon. Vi stannade för länge i varandras armar. Det var aldrig meningen att det skulle bli som det blev.

     Vi föll helt enkelt.

     Utanför ligger ett tunt täcke snö och månen får varje snökristall att glittra. Människor kommer och går men vi öppnar aldrig dörren för någon annan. Du viker pappersflygplan och jag öppnar fönstret på vid gavel - det finns flera sätt att fly på.
     Kylan knottrar din hud och mitt hjärta.
Du låter musiken spelas om och om igen och vi älskar i mörkret med en av dina händer på min benvita hals för att skydda den mot betten som männen från förr fortfarande gör. Men det gör inte lika ont längre, märkena är inte lika tydliga.
     Jag kan se oss dansa på vårt bröllop som aldrig kommer bli av. Du i svart och jag i vitt - som om kläderna speglade våra själar. Vår låt spelas fortfarande och vi kommer till en del alltid vara lite av ett misstag. Alltid vara lite av ett fel.
     Någon gång kommer du ge mig en sista kyss.
En sista gammal kyss.


3 december 2007

     Jag träffar dina vänner för fjärde gången även fast du ännu inte träffat mina ännu. Dom låssas som om allt är bra men jag märker på dom och dig att så fort jag går så kommer dom se på dig, skaka på huvudet och fråga vad du och jag egentligen håller på med.

     Jag har aldrig hört vad du svarar men jag tror att du säger att du inte vet och att inte heller jag vet

Men i ärlighetens namn så tror jag faktiskt att du vet.

     Så plötsligt skriker du åt dom och ber dom att lämna oss ifred. Faller man så faller man och vi föll hårt. Timglaset kommer vändas om och om igen ända tills någon accepterar våra leenden. Vi kommer fortsätta att se på varandra så länge som det värmer mer än när vi bränner fingrarna på levande ljus.
     Jag vill spotta på världen så som den spottar på oss.
Ljuset sticker oss aldrig i ögonen för vi sover bort alla ljusa timmar. Jag gömmer mig i dina stora tröjor och du stryker undan mitt långa hår. Jag vågar lite mer och du ler lite mer. 
     Det finns trygghet i dina gamla kyssar.

2 december 2007

     Du viskar att du har försökt att strunta lite i mig så jag ska tappa intresset för dig och sluta träffa dig. Du anser att jag förtjänar något bättre.

     Jag säger att just nu finns det inget bättre än du.

     I natten lyser stjärnor och i dina mörka ögon glittrar hopp och förtvivlan. Jag är renare än dig i själen och dina händer är dränkta i blod. Blod som du målar min kropp med.
     Du super dig full igen och berättar om nätterna då du nästan varit rädd och nätterna då du krossat någon annans liv. Du ser på mig med oroliga, lustfyllda blickar men du skrämmer mig inte längre. Jag har handen i ditt bröst och runt ditt hjärta.
     Timmarna flyger och vi spelar spel tills du vågar se på mig igen. Du ber om förlåtelse inombords tills natten tycks skälva av din ånger. Du viskar att jag borde få något mer och jag viskar att om du vill det så får du ge mer. För jag vill inte ha någon annan.
     Då ger du mig en kyss.
En gammal kyss.


1 december 2007

     Vi står i affären för att handla middag och efterrätt som du ska göra till mig. Du har armen om mig och smeker min hals framför kunder, personal och nyfikna övervakningskameror. Jag njuter av din beröring och ser in i dina ögon i hopp om att du inte ska se alla blickar som vi har på oss.

     Vi suger oss fast i varandras ögon, då kanske vi kan låssas som om att vi är någon annanstans där vårat sätt att ta på varandra blir godkänt i alla andras ögon. Jag ser att det tär på dig, deras blickar säger att du är äcklig och dom ser på mig som om jag har blivit i lurad att jag tycker om dig.

     Men världen måste förstå att det inte handlar om ålder. Det handlar om vad vi känner för varandra.

     Det handlar om hjärtat som slår och håller en levande. Det handlar om alla gånger du andas min nacke varm och när du skrubbar bort all avskavd hud från mina axlar. Våra nattliga samtal får dig att le igen och dina beröringar är lätta över mina blåmärken.
     Minnen bleknar snabbt i mörkret och dom får gärna blekna bort. Dina hundratals videofilmer får gärna falla över oss där vi ligger i sängen bland kuddar, lakan, din ångest och min skräck. Någonstans måste det finnas en berättelse som passar oss.
     Så stirrar kassakillen på oss igen och jag vill klippa till honom men du hinner före och slår sönder hans käke. Sådant skrämmer mig inte längre för kassakillen förtjänar den smärtan. Du matar mig med blickar hela vägen hem och jag lever på luft och lycka.
     Luft, lycka och dina gamla kyssar.


25 november 2007

     Du säger att du vill träffa min familj men du säger också att du inte vågar. Du säger att om du hade varit min pappa så hade du dödat dig. Jag säger att det inte är någon fara men du avbryter mig med att säga att alla runt omkring oss förstår varför du är med mig - men ingen av dom förstår varför jag är med dig.

     Du ser så sorgsen ut att jag nästan börjar gråta. Och ännu en gång så tvingas jag inse att du faktiskt tycker om mig. Jag viskar tillbaka att du inte ska bry dig om vad dom säger. Och jag säger som det är - jag vill vara med dig för att du är den första mannen som någonsin har behandlat mig väl.

     Och du gör mig lycklig.

     Världen består av rosa moln och såpbubblor spräcks mot dina sängstolpar. Vi svävar fram i någon löjlig fantasi och jag har ett patetiskt leende på läpparna varje gång jag tänker på dig.
     Vi skriver en historia om oss två där alla samtal har ett lyckligt slut. Vi skapar ännu fler världar - världar där vi accepteras och där din grånande skäggstubb bara anses vacker mot min lena hud. Där dina väderbitna arbetshänder ser fantastiska ut under mina kläder. En värld där alla andra inte stirrar dig till gråt. 
     Men rosa moln blir snabbt grå och vi återvänder till verkligheten där jag blir ett offer och du smuts enligt världen. Men vi ska blåsa fler såpbubblor och måla dina väggar rosa i tankarna. 
     Vi ska trycka läpparna mot varandra - falla i varandras famn ännu en gång.
Vare sig världen är rosa eller grå - så exploderar jag.
     Exploderar varje gång du ger mig en gammal kyss.    
    


23 november 2007

     Det är natt och vi vandrar hand i hand ned för Stockholms gator. Vi ler mot mörkret och önskar båda två att den här natten kunde vara lite längre än det kommer att göra - det har varit den bästa natten hittills.

     Vi håller om varandra vid busshållsplatsen i väntan på att bussen ska komma. En man kommer fram och ber dig om eld och säger samtidigt att du har fått tag på en väldigt vacker flicka. Du säger att du vet och ler lite stolt medan jag rodnar.

     Du huttrar och jag värmer dig i mina armar.

     Bussen kommer och den är tom sånär som på ett halvsovande par som sitter längst fram. Vi ockuperar sätena längst bak och låssas att vi är ensamma och att ingen ser min njutningsfulla min när du sätter dig alldeles för nära. När du rör vid mig alldeles för mycket.
     Så plötsligt stannar både bussen och min andning och dina kyssar får mig att sväva över trottoaren. Du viskar att jag är vacker och vi står under en gatlykta tills minuterarna känns som timmar. Då drar du mig in i värmen och vi blir ett i hissen och dina grannar hör vår lycka. Men vi bryr oss inte, dom får stå ut med våra stönande. Lyssna på den njutning dom inte längre får.
     Du rör vid mina kinder och jag vid dina. Utanför faller natten tung och vi är beviset på att allt har med hjärtat och hjärnan att göra och inte med hur länge man levt. 
     Jag smeker varje centimeter av din kropp. 
Du, du ger mig tusen gamla kyssar. 


16 november 2007

     Det ringer på din mobil men du vill inte svara. Det är ditt förflutna som knackar på igen och du vill inte längre veta av det. Det är nu som räknas.

     Sedan ringer mobilen igen och den här gången svarar du för i luren finns någon du bryr dig om. Och du sätter luren mot mitt öra om ber mig att presentera mig och jag gör det - plötsligt blyg för att du på något sätt vill erkänna för världen att jag faktiskt finns.

     Du har inga kort framme på dina förra flickvänner eller flammor men bilderna i datorn visar alla dina forna kyssar. Jag vet inte om jag har rätt att bli sårad av det så jag säger inget. Jag bestämmer mig bara för att skaffa bättre minnen med dig än du har med dom.
     Vi pratar oss igenom natten, om den du är och den du varit.
När morgonen närmar sig sluter vi ögonen och faller in i varandra ännu en gång innan vi sluter ögonen för att sova.
     När mina andetag är jämna och lugna ger du mig en kyss.
En gammal kyss.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0