24 januari 2008

 Du bara står och ser på mig där jag står i dörröppningen. Stirrar sönder mig som du är så bra på. Du kommer närmre och begraver ansiktet i min hals precis som om du saknat min doft. Du rör vid mig som om du saknat min kropp.

     Du luktar sprit och du ber om ursäkt för att du är bitter. Jag säger att det är okej men du viskar förlåt hundra gånger och ser så ångerfull ut att jag smälter inombords.

     Du ser på mig som om jag var det enda i världen.

Du kysser mig och säger att du vill kyssa mig igen. Vi trycker läpparna mot varandra, smakar på varandra igen - du får hjärtat att hoppa lika mycket nu som du gjorde innan du for.

     Allt är precis som det var.


     Vi sover inte utan ser på den andre tills någon av oss blir tvungna att blinka. Jag vill inte dö men jag vet att jag kommer göra det om du rört vid någon annan.
     Men det har du inte gjort.
Jag äter upp dig till tonerna från en änglakör som har slagit sig ned på din balkong. Jag viskar att du inte ens kan förstå hur glad det gör mig.
     Väggarna svartnar och mörkret tar oss. Jag är i extas och du är i extas med mig.
Du tar tag om min nacka och ger mig en kyss.
     En gammal kyss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0