7 januari 2008

     Du åker i morgon och jag blir kvar. Fast du lämnar mig inte, du flyger bara femton timmar bort från mig. I magen bildas klumpar och i händerna håller jag min saknad som redan nu börjar växa.

     Hur ska jag kunna klara mig utan din beröring?

Jag inser att jag är för djupt involverad för du packar väskan utan att se min sorgsna blick. Sedan ligger vi gömda i mörkret och njuter utan ett ljud för ikväll är njutningen bara för oss.

     Och du är bara min inatt.

     Natten ligger tung och tyst och du ligger tung mot min bröstkorg. Dina ögon lyser i mörkret och ser rakt in i mitt hjärta. Du försäkrar mig om att det är bara du och jag men det är inte bara vi. Stjärnorna är himlens ögon och ser in på oss genom det öppna fönstret.
     Du andas min parfym och lämnar blåmärken efter kyssar. Jag begraver ansiktet i din nacke och smeker ärren som bildar en labyrint över din rygg.
    Kom tillbaka hel viskar jag.
Du vet när du ska vara tyst och inte ett ljud lämnar dina mjuka läppar. Du lägger armarna om mig tills min kropp slutar skaka.
     Då ger du mig en kyss.
En gammal kyss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0