21 december 2007

     Pappa och mamma protesterar i tystnad mot våra kyssar. Men dom gör så gott dom kan. Dom korsförhör mig och inser även dom att du gör mig lycklig.

     Och dom försöker acceptera vårt val.

     Eller val och val. Hade vi fått välja så hade allt stannat vid brännhets kyssar och syndiga beröringar. Vid nattliga möten och lustfylla sekunder. Hade vi fått välja hade vi aldrig gett oss ut på djupa vatten.
     Men man väljer inte känslor.
Så plötsligt satt vi där mitt emot varandra och inser att allt har gått för långt. Längre än det var meningen. Då sveper vi två flaskor vodka tills det slutar pirra i hjärtat och jag somnar på din bröstkorg.
     Vi ser inte men folk skriver under namnlistor och håller upp plakat för att stoppa våra möten. Dom bränner dina fotsulor och slår spikar i mina så att vi inte ska kunna gå till varandra igen. Men trots att knivarna i våra ryggar vrids om så vägrar vi att släppa varandras händer.
     Man väljer inte vem hjärtat slår för. Då hade vi sannerligen inte valt varandra.
När allting är som svårast ger du mig en kyss.
     En gammal kyss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0