1 december 2007

     Vi står i affären för att handla middag och efterrätt som du ska göra till mig. Du har armen om mig och smeker min hals framför kunder, personal och nyfikna övervakningskameror. Jag njuter av din beröring och ser in i dina ögon i hopp om att du inte ska se alla blickar som vi har på oss.

     Vi suger oss fast i varandras ögon, då kanske vi kan låssas som om att vi är någon annanstans där vårat sätt att ta på varandra blir godkänt i alla andras ögon. Jag ser att det tär på dig, deras blickar säger att du är äcklig och dom ser på mig som om jag har blivit i lurad att jag tycker om dig.

     Men världen måste förstå att det inte handlar om ålder. Det handlar om vad vi känner för varandra.

     Det handlar om hjärtat som slår och håller en levande. Det handlar om alla gånger du andas min nacke varm och när du skrubbar bort all avskavd hud från mina axlar. Våra nattliga samtal får dig att le igen och dina beröringar är lätta över mina blåmärken.
     Minnen bleknar snabbt i mörkret och dom får gärna blekna bort. Dina hundratals videofilmer får gärna falla över oss där vi ligger i sängen bland kuddar, lakan, din ångest och min skräck. Någonstans måste det finnas en berättelse som passar oss.
     Så stirrar kassakillen på oss igen och jag vill klippa till honom men du hinner före och slår sönder hans käke. Sådant skrämmer mig inte längre för kassakillen förtjänar den smärtan. Du matar mig med blickar hela vägen hem och jag lever på luft och lycka.
     Luft, lycka och dina gamla kyssar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0