8 december 2007
Du sätter på musik på telefonen och det fyller rummet till brädden. Marvin Gaye och Diana Ross röster fyller mörkret och du säger att det är vår låt. Och jag håller med. Jag håller med när jag hör deras röster sjunga; "My mistake, was to love you". För jag tror att det var misstaget vi båda gjorde. Vi såg för djupt in i varandras ögon. Vi stannade för länge i varandras armar. Det var aldrig meningen att det skulle bli som det blev.
Vi föll helt enkelt.
Utanför ligger ett tunt täcke snö och månen får varje snökristall att glittra. Människor kommer och går men vi öppnar aldrig dörren för någon annan. Du viker pappersflygplan och jag öppnar fönstret på vid gavel - det finns flera sätt att fly på.
Kylan knottrar din hud och mitt hjärta.
Du låter musiken spelas om och om igen och vi älskar i mörkret med en av dina händer på min benvita hals för att skydda den mot betten som männen från förr fortfarande gör. Men det gör inte lika ont längre, märkena är inte lika tydliga.
Jag kan se oss dansa på vårt bröllop som aldrig kommer bli av. Du i svart och jag i vitt - som om kläderna speglade våra själar. Vår låt spelas fortfarande och vi kommer till en del alltid vara lite av ett misstag. Alltid vara lite av ett fel.
Någon gång kommer du ge mig en sista kyss.
En sista gammal kyss.
