19 december 2007
Du leder undan vilsna hårslingor från mitt ansikte och smeker mina kinder med fingrarna. Du viskar att jag är vacker.
Jag kan inte längre hålla tyst och säger att jag är kär i dig. Du drar med fingrarna över mina läppar och säger åt mig att jag inte borde vara det. Att du är ett svin och att du alltid kommer vara det - trots att du inte vill. Jag bryr mig inte om vad du säger - bryr mig inte om dina ord.
Nu vet jag att jag är din.Jag har aldrig förr känt mitt hjärta slå men nu bultar det hårt mot ditt. Du har känt kärlek allt för många gånger men trots det så känner du också något. Ljusen brinner i våra ögon, mitt hjärta har tinat och du är mer för mig än någon man någonsin varit.
Natten ger oss sin välsignelse och månen ler när vi äntligen talar om sanningen. All osäkerhet bleknar bort och du ser på mig igen och att vi är verkliga har aldrig förr varit så uppenbart.
Du ger mig en kyss.
En gammal kyss.
förresten, för några inlägg sedan skrev du några rader som jag tyckte passade så perfekt på vad jag känner att jag lånade dom, hoppas att det inte gör något?
riktigt bra inlägg förresten. som alltid!
förstår precis och det är inga problem med det!
inget lånande, i get it :)
du sa tidigare att det känns som ett tack inte räcker - istället för att tacka kan du fortsätta skriva som du gör!
kram :)
