3 december 2007

     Jag träffar dina vänner för fjärde gången även fast du ännu inte träffat mina ännu. Dom låssas som om allt är bra men jag märker på dom och dig att så fort jag går så kommer dom se på dig, skaka på huvudet och fråga vad du och jag egentligen håller på med.

     Jag har aldrig hört vad du svarar men jag tror att du säger att du inte vet och att inte heller jag vet

Men i ärlighetens namn så tror jag faktiskt att du vet.

     Så plötsligt skriker du åt dom och ber dom att lämna oss ifred. Faller man så faller man och vi föll hårt. Timglaset kommer vändas om och om igen ända tills någon accepterar våra leenden. Vi kommer fortsätta att se på varandra så länge som det värmer mer än när vi bränner fingrarna på levande ljus.
     Jag vill spotta på världen så som den spottar på oss.
Ljuset sticker oss aldrig i ögonen för vi sover bort alla ljusa timmar. Jag gömmer mig i dina stora tröjor och du stryker undan mitt långa hår. Jag vågar lite mer och du ler lite mer. 
     Det finns trygghet i dina gamla kyssar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0