Gamla Kyssar

     Du har spenderat kvällen med ännu en spritflaska, låtit alkoholen fylla dig. Du skrämmer mig och jag är livrädd när du skriker och slår sönder saker. Jag gömmer mig i ett hörn och ber tyst för mig själv att du inte ska röra mig.

     Du skrålar till italiensk musik som får fönsterrutorna att skallra och som väcker barnfamiljen bredvid. Du höjer Tv: n till högsta volym och du slår sönder glas och allt jag kände för dig.

     Du får mig att gråta (för andra och sista gången lovar jag mig själv).

Ett ljus välter med du verkar inte känna smärtan av vare sig elden eller din cigarettglöd mot huden. Jag känner hur allt gör ont i mig och jag ska aldrig mer komma tillbaka hit. Sedan sätter du dig plötsligt på huk framför mig och säger att du bryr dig om mig på riktigt.

     Jag tror inte på kärlek vi första ögonkastet. Men jag tror på att du fann något hos mig på en gång. Det måste du ha gjort.

     Jag kan inte förstå vad.

     Jag kan inte förstå vad du ser i mina lysande ögon och i alla skavanker i mitt hjärta. Men jag kan förstå att jag själv ser förbi dina miljontals brister. Dina vackra sidor får alla dina fula att blekna.
     Vi sitter i mörkret igen och försöker tolka varandras blickar. Jag blundar mest och du smeker mina kinder. Jag tror att du kommer döda mig och du gråter inombord för att jag tror det. Jag sårar nog dig mer än vad du sårar mig. Det är inte meningen. Men du måste inse att jag har ett marmorhjärta
     Så plötsligt rullar vi runt bland dina kuddar igen, uppslukade av varandra. Du vill ha mig och jag vill ha närhet och vidröra varje centimeter av din kropp. Vi andas varandras luft och njuter i en miljon sekunder innan jag tillåts somna i dina armar. 
     Du tror inte heller på omedelbar kärlek - jag frågade och du viskade tillbaka i mörkret.
Men du, precis som jag, tror på gamla kyssar.

     Vi står nakna på balkongen och stirrar ut över en nybyggd fotbollsplan. Kylan är ett faktum - vintern har kommit nu.

     Sommaren blev höst och hösten blir nu vinter och du finns fortfarande kvar i mitt liv. Och jag är förvånad över att du inte ännu sagt att du har tröttnat på allt som har med mig att göra.

     Du viskar där i det långsamt fallande snön att du är förälskad. Jag slutar andas för ett tag och kan inte se på dig. Jag viskar tillbaka att jag är förälskad med för jag inser plötsligt att jag är det.

     Du lägger händerna på mina kinder och ser rakt igenom mig på ett sätt som gör mig livrädd och illamående fast jag egentligen inget hellre vill än att du ska se på mig för evigt.  

     Du skriver för första gången "Puss" i ett sms till mig.

     Du nämner i förbifarten att du är alkoholist och att spriten är din vän.

Jag vill inte tro på det

     Jag förtränger det.

     Jag tänker på alla gånger du har sett på vodkaflaskan istället för att se på mig. Hur många gånger du blandat groggar fast jag bett dig att låta bli. Hur många gånger du har kysst mig varm och smekt mig till lycka.
     Hur många gånger jag har och hur många gånger till jag lär förlåta dig för din spritdränkta kropp.
Ångorna blandas med cigarettröken och sjunker in i lakan, kläder och min bleka hud. Taket sänker sig ned över oss och du staplar alla tomma flaskor ovanpå varandra i ett hörn. Dom är ditt liv mer än vad jag är.
     Så plötsligt lägger du all uppmärksamhet på mig och jag glömmer din lilla brist. Det är inte viktigt. Det viktiga är du och jag och mörkret. Lusten i dina ögon och lyckan i mina.
    Och vikigast av allt  - dina gamla kyssar.

     Vi sitter mitt emot varandra och spelar backgammon. Du leder alltid och vinner stort men jag ger dig i alla fall en match. Och du kastar tärningar på mig och hånar mig tills jag säger att du är elak. Då säger du förlåt och att du aldrig någonsin ska vara elak mot mig igen.

     Jag super mig full på alkoholfri cider och du sveper vodka igen.

Du drar av mig kläderna och jag låter dig göra det. Dina lakan blir vår värld igen. Ingen ser oss, inga blickar dömer. Ingen viskar att du är för gammal och jag är för ung. Ingen säger att sexton år är för stor skillnad.

     Ingen ser avsmak i våra kyssar.

     Så faller hösten över våra huvuden och främlingar kastar tegelstenar på våra kroppar. Du dricker inte kaffe och jag inte te så vi värmer oss i din jacka och mina vantar. 
     Du är fruktansvärt vacker där du står i natten och natten glittrar vackert i dina bruna ögon. Du fångar hela mig med blicken och hjälper mig att glömma allt runt omkring oss. Vi bygger upp en vacker värld där människornas avsky blir till avundsjuka och där alla som ger oss hatiska blickar bränns sönder innifrån.
     Tågspåret blir vår livsväg, din lägenhet vårt palats och vårt förflutna suddas långsamt ut i kanterna.
Endast dina gamla kyssar förblir gamla kyssar.

     Vi pratar om alla dina gamla flickvänner. Du ser på bilderna du sparat på dom medan jag ser hur dina minnesbilder med dom bränns sönder. Jag vet inte om du ersätter allt du haft med dom med allt du har med mig. Men jag hoppas nästan det - för det här den här natten jag inser att jag tycker väldigt mycket om dig och det viskar jag till dig i mörkret.

     Vi pratar om att jag aldrig varit kär och du ser sorgset på mig som om du ville att jag skulle vara det i dig. Och det kanske jag är, jag vet bara inte hur det känns.

     Hjärtat dunkar lite hårdare när du ligger nära och när dina läppar snuddar vid mina. Dina sms och telefonsamtal kan få en hel värld att stanna upp. Men betyder det att jag är kär i dig eller är det bara illusioner till känslor som genomsyrar kroppen i min desperata önskan om att någon gång få älska någon på riktigt?
     Jag vet inte men jag saknar dig när du är borta.
Jag saknar dig när du inte är nära.
    Dom stunderna då du inte ger mig en gammal kyss.

     Vi ligger mellan dina kolsvarta lakan och du viskar att du är kär i mig.

Jag tror att du skojar och skrattar hysteriskt.

     Det är kallt för balkongdörren är öppen och jag har drunknat i din stora t-shirt. Du kedjeröker och håller bort cigaretten för att jag inte ska börja hosta. Det är en av sakerna som får mig att tro att du faktiskt bryr dig.

     Vi diskuterar ditt förflutna och pratar om alla du har slagit sönder och alla du tagit andan ur. Du ser att jag är rädd och du säger att du aldrig skulle skada mig på något sätt. Sedan lägger du menande handen på mitt hjärta.

     Jag räknar alla dina ärr och smeker varje sår med tummen. Kysser varje blåmärke och får en klump i magen när jag känner på dina revben som läkt fel. Du säger att det inte gör något för du känner ändå ingen smärta.

     Jag tror inte på dig.

Jag tror att du har ont ända in i själen.

     Du påstår att du aldrig tänker på hur tilltygad du är men jag tänker på alla dina skador och ber om att få höra historien bakom vart och ett av dom. Jag ser något vackert i varje sår och jag ser ett nytt ärr innan jag ser in i dina ögon varje gång vi möts. Och jag vill hela din kropp så som du håller på att hela min själ. Men jag vågar inte.
     Du blåser ut ringar av rök och jag stirrar fascinerat på dom där dom dansar i mörkret. Glöden lyser upp ditt ansikte lite. Du ler inte ofta men du ser på mig och dina blickar är mer än ett leende. 
     Jag ber för att du inte leker med mitt hjärta men jag tror fortfarande att du gör det. Men jag kanske måste inse att du inte är det vidriga svinet jag trodde du var när vi först möttes. 
     Det skrämmer mig. 
Det skrämmer mig att det kanske finns något äkta i dina gamla kyssar.  

     Du har tänt fyra dussin levande ljus i din lägenhet. Du står vid spisen och lagar mat åt mig och blandar groggar. Du matar mig med jordgubbar doppade i choklad och masserar ut alla knutar i mina axlar, kysser bort alla mina skyddsmurar.

     Du får mig att gråta (för första och sista gången lovar jag mig själv). Och du säger att jag ska sluta vara rädd och bli stark på riktigt.

     Du viskar att det förflutna är förflutet och alltid kommer vara det. Så kanske är det dags att jag tar tag i demonerna och dunkar dom gula och blå mot hård betong. Du säger att du hjälper till om jag behöver det för du vill skada alla som vill skada mig. För kanske, kanske så kommer du älska mig en dag.
     Något brister i mig när du säger så och andetagen blir svårare att ta. Du ser på mig som om du vill att jag ska säga något men jag fattar inte hintar.
     Så jag gör som alltid - jag förblir tyst.
Sedan kastar jag mig i din famn, andas in dig och låter dina armar hålla mig tills jag slutar gråta.
     Då ger du mig en kyss.
En gammal kyss.

     Vi har nu blivit ett och du är inte bara ett bleknande minne längre. Vi är inte bara ett misstag, vi är mer än så.

Jag vet inte längre vad jag ska tro.

     Min barndomsvän säger att det här ändå måste vara ödet.

     Jag trodde du skulle glömna mig innan du ens kysst mig för sista gången. Jag trodde du skulle blunda för fakta och glömma våra nätter. Men du skickar sms varje dag och frågar varför jag inte spenderar fler kvällar med dig.
     Så vi börjar dela alla nätter då jag har tid och du lust.
Min osäkerhet speglas säkert i mina ögon. Jag ristar in sanningen på mina lår och vi håller oss undan från världen. Ingen av dom kan förstå dina blickar eller min lust. Ingen av dom kan förstå att vi ser länge än min unga ålder och din gamla. Att allt det här är mer.
     Mer än alla dina gamla kyssar.

     Jag vaknar leende av dina händer på mig. Det är morgon utanför och strålande sol. Ditt leende hade kunnat lysa upp världen om inte den hade gjort det. Du fotograferar mig men jag blundar mot kameran. Du daskar till mig på höften och uppmanar mig om att se på dig. Och tro mig, jag ser på dig och inser i samma sekund att du är väldigt vacker.

     Du knappar med bakfulla fingrar in mitt telefonnummer och vi väntar tillsammans på att klockan ska gå ett varv till. Sedan slår du på datorn och musik och jag lagar mat som inte duger för dina kräsna läppar. Jag sätter mig i ditt knä och viskar att det här inte är något mer än vad det är. Du ser på mig och viskar samma sak.

     Jag ser din likgiltighet, du kommer att slita hjärtat ur kroppen på mig om jag någonsin känner minsta lilla för dig.

     Vi går tillsammans iväg till bussen, du ska till jobbet och jag ska hem och berätta för alla att jag träffat dig igen. Att jag gjorde det där jag alltid ångrat att jag inte gjorde. Du rör försiktigt vid mig och jag ler försiktigt mot dig.
     Jag vet att du inte kommer ringa igen när du kysser mig hejdå på en tunnelbaneperrong. Men jag bryr mig inte riktigt heller. En natt till - det är mer än jag egentligen kan be om.
     Höstlöven faller över mig och jag ser säkert fånig ut i mitt toviga hår. Du sitter säkert i telefonen med en av dina vänner och skryter om vad du lyckats göra. Men jag bryr mig inte. Jag kommer aldrig få chansen att lägga ögonen på dig igen.
    Jag tänker på alla dina kyssar.
Dina gamla kyssar.

     Det är sommarvärme och jag är äntligen arton år gammal. Mer än ett år har passerat och jag tänker inte längre på dig eller den där natten. Min bästa vän kysser mig, häller vodka i min hals och säger att hon älskar mig. Vi flyger runt på dansgolvet bland stekheta kroppar och dansar tills vi faller till marken och skrapar upp armbågar och knän mot golvet och alla våra gamla minnen.

     Så plötsligt står jag upp igen på vinglande ben och du står där rakt framför mig. Jag minns inte vem som hann le först men jag såg dig först. Jag tvekar inte en sekund för jag har väntat på dig allt för länge. Jag skakar din hand och du min.

     Jag minns, du minns.

Sedan kysser vi varandra med brännheta läppar som smakar Jägermiester. Du lämnar dina vänner och jag mina.

     Även den här sommarnatten kan få vara våran.

     Vi pratar inte om det som har hänt och vad som ska hända nu är underförstått. Vi kan inte slita blickarna från varandra och våra händer utforskar varandras kroppar och friskar upp minnet igen. Du är inte längre bunden till någon annans kropp och själ och jag är inte längre bakbunden av skräck.
     Vi syndar i taxin och sommarnatten verkar vara för evigt.
Så plötsligt ramlar vi upp för trapporna i din port och mitt skratt ekar i dina öron. Du tappar nycklarna och vi är ett innan du ens fått nyckeln i låset. Vi ignorerar våra åldrar ännu en gång. Jag är i alla fall myndig nu, officiellt sätt vuxen.
     Det kommer inte finnas någon morgondag och innan natten är slut så är vi borta - vi är glömda.
Du ger mig en kyss.
     En gammal kyss

     En krog, ett förbud - något som lockar. Även när jag ljög om min ålder var jag för ung. Men om man ler så suddas åldern ut och man blir bara vacker. Och jag har märkt att vackra människor får allt dom vill.

     En drink till dunkade musik och sommarnatt mot huden. Jag snurrar några varv och världen verkar skifta färg. När jag stannar upp så står du där.

     En blick, en kyss.

Jag tror jag var din redan då.

     Läppar mot läppar och två drinkar till. Du är dränkt i öl och jag dränkt i en känsla. Natten hänger sig kvar i våra kläder men kläderna bränns i våra vilda ögon och vi ligger nakna med varandra för första gången.
     Blickar säger mer än ord och orden vi säger är lögner. Ett försök till att försköna oss själva i den andres blickar och bli vackrare än vi egentligen är. Vi äter av varandras kroppar och sväljer varandras falska ord ända tills sanningen målar sträck över våra kinder. 
     Allting kommer ändå fram tillslut viskar månen och jag viskar min sanna ålder och du din. Sedan ser vi på varandra och beslutar att det inte har med saken att göra.
     Du ger mig en kyss.
En gammal kyss.