23 december 2007
Jag träffar din mamma och du och jag sitter tätt intill varandra i hennes soffa och bläddrar i fotoalbum från när du var barn. Det går plötsligt upp för mig att hälften av dom är tagna innan jag ens var född. Men sedan så inser jag att det inte spelar någon roll för dina kyssar är mjuka och djupa och på riktigt.
Och det är allt som räknas.
Bilderna bränner sig fast på min hornhinna på samma sätt som du bränner dig fast i mitt hjärta. Du är vacker när du ler på korten men du är ännu vackrare i verkligheten och allra vackrast är du under natthimlen. Du har tagit en miljon snedstag och knyt näven en gång för mycket. Du har dunkat huvuden mot betong och målat världen blågul men du vill inte vara den mannen längre.
Du vill vara en man värdig mig.
Du är värdig - jag vill bara höra dig säga det ibland.
Och där i soffan, när din mamma hämtar mer vin som ska lugna våra nerver ger du mig en kyss.
En gammal kyss.