1 juni 2008

   Du fyller år, blir ytterligare äldre, bygger på åldersskillnaden mellan oss två. Skapar ett större gap mellan våra sinnen.

   Precis som om det spelar någon roll längre.

Jag skickar ett grattis till dig för att visa att jag inte har glömt. Inte glömt vad vi hade och hur bra allt var bitvis. Du skickar mig ett Tack och jag tänker att kanske är det här snart över. Kanske ditt drickande och dina lögner. Kanske min saknad efter det vi hade men egentligen aldrig fick.

   Drömmen om en framtid.


   Jag vandrar runt på stadens gator och låter den varma sommarnatten smeka mina bara ben. När jag sluter ögonen så hade det lika gärna kunnat vara den sommarnatten då vi först möttes. Med undantag av stadslarmet som bedövar mina öron och avgaslukterna som sticker i näsan.

   Med undantag av att du inte är här.

Och som du läst mina tankar och känt av mitt hjärtas längtan så skickar du SMS och frågar om jag vill sova vid din sida inatt. Jag skriver tillbaka att det vill jag mer än gärna bara du förstår att det inte gör allt bra mellan oss bara för det.

   Du säger att ikväll är inte en kväll då du känner för att prata. Jag avbryter dig snabbt och säger att inatt vill varken jag eller mörkret höra dig tala.

   Jag är så trött på dina lögner.

Jag vill bara sova på din arm inatt. Andas in dig och se dig i ögonen. Ögonen som är så brutalt vackra att en dag kommer du få mig att spy.


   Så jag åker genom natten till dig igen. Jag svär över min egen dumhet men samtidigt så vet jag att jag behöver detta. Jag behöver få stå framför dig, behöver få se på dig och inse att jag klarar mig utan dig.

   Att jag inte kommer dö utan dig.

Jag stiger in i din lägenhet, känner värmen i kroppen, ser dom tomma vodkaflaskorna på bordet och inser - Jag kommer klara mig.

   Men det betyder inte att jag vill att det ska vara så.

Jag drar av mig kläderna och kryper ned vid din sida där du ligger utslagen med alkoholen glittrande på läpparna. Jag ser på dig och på allt som är vacker och inser plötsligt att du är en man som är döende.

   Din kropp ger upp i samma takt som ditt hjärta.

Så jag tar din hand och håller den tills du vaknar och ser på mig genom mörkret. Du drar mig intill dig som om du faktiskt saknat mig och jag inser genast hur mycket du gjort för mig och hur mycket du faktiskt betyder. Och jag får en känsla för att jag betytt mer för dig än jag kan förstå.

   Mer än du låter mig förstå rättare sagt.

Sedan kysser du mig mjukt med läpparna jag saknat mer än njutningen i närheten av dig. Du lägger händerna på mina kinder som om du vill försäkra dig om att jag är verklig och sen kysser du mig igen.

   En kärleksfull gammal kyss. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0