26 maj 2008
Dagar och nätter har jag fyllt med tankar på allt utom du. Det finns fler projekt att avsluta innan sommaren än du och jag. Jag är vaken till kroppen protesterar och faller ihop av trötthet. Allt för att slippa tänka sekunderna innan jag somnar. Allt för att slippa drömma.
Drömma om dig, om oss och om allt som aldrig blev av.
Men ikväll tillåts jag glömma allt när jag delar vinflaskor med vännerna som precis fått veta alla hemligheter. Dom som sa att det var rätt innan jag insåg det - dom jag aldrig avslöjade felen för.
Dom som aldrig fick se något annat än stunderna av lycka.
Jag sitter framför datorn. Måste skriva nått, ett sista mail, några sista ord. Jag skulle kunna fortsätta skriva för evigt - det kommer alltid att finnas något jag vill säga. Men inatt ska jag göra mitt sista försök och min sista förklaring.
Jag vill att du ska förstå att jag fortfarande älskar dig. Att du har lagat allt och att du är min värld. Att jag gick för att inte förstöra alla vackra minnen, alla mjuka beröringar och alla kyssar som fick hjärtat att sakta ner på slagen utan för att jag inte vill ersätta alla leenden med gråt. Jag vill inte förstöra dom stunder vi hade.
Jag vill att du ska förstå att det är upp till dig nu.
Jag har gjort allt jag kan.
Jag trycker mina vin dränkta läppar mot skärmen i ett patetiskt försök.
Ett patetiskt försök till en gammal kyss.