Gamla Kyssar

   Jag vaknar till fågelkvitter och lukten av tidig sommarmorgon. Jag rullar över på sidan och ser på dig - mitt livs största misstag.

   Det bästa misstaget jag någonsin gjort.

Jag älskar dig.

   Du gnyr i sömnen och drar mig så nära att jag kan känna hur ditt hjärta slår inne i ditt bröst. Fortfarande i otakt och nära att stanna för alltid. Du, min älskade idiot - Min trasiga hjälte.

   Min dröm.

   Jag funderar över om det tar slut nu. Om sagan tar slut. Om det här är sista morgonen jag vaknar upp vid din sida. På sätt och vis vill jag det, ge sagan ett lyckligt slut. Se på det här som ett avslut värt att minnas för alltid.

   En lycklig slutpunkt i vårt kapitel.

En sista kyss.

   Men alla sagor som har ett slut har även en fortsättning. Jag blir nästan lite rädd när jag inser att inatt är början på vår fortsättning. Men jag blir lugnare när jag inser att det inte kommer vara som förr, inte på dina villkor. Det kommer vara på Våra.

   Kanske finns Vi.

Vi pratar till klockan har blivit tillräckligt mycket för mig att gå och jag drar på mig kläderna och säger att du ska ringa - allt är fortfarande upp till dig. Jag har redan tagit stegen du måste ta nu för att vi ska kunna skapa någonting vackert.

   Jag var svag men blev starkare och nu är det din tur att sluta vara så vek.

Men om vi aldrig ses igen, om du inte vill skapa en fortsättning, så fick den här sagan ändå sitt slut, likt dom slut alla sagor har.

   En underbart gammal kyss.