31 maj 2008
Jag åker genom natten till en annan man än dig. Jag måste bevisa för mig själv att du inte äger allt inom mig längre. Måste få känna, känna att jag kan släppa dig om jag måste. Att jag kan gå vidare.
Inte för att det är något jag vill men det kan bli nödvändigt. Kan jag inte rädda oss båda så måste jag i alla fall rädda mig själv.
Jag kan inte gå under med dig.
Så jag ligger nära, känner lukten, andas in nya dofter. Dofter som inte ens påminner om dina och ser på ett ansikte som inte är till näres lika vackert som ditt. In i ögon som inte ens är i närheten av att göra mina knän lika svaga som du gör mina. En man vars läppar jag vägrar kyssa för allt i världen.
En man som inte är man på samma sätt som du.
Ingen kommer någonsin vara det.
I natt flyr jag från dig och alla minnen och tillåter mig själv att känna kroppslig tillfredsställelse. Något som berör ett behov men inte mitt hjärta eller sinne. Jag går lika tom därifrån som jag var när jag kom dit. Lika medveten om att jag kan ge min kropp till hela världen.
Och lika smärtsamt medveten om att du fortfarande har handen om mitt hjärta.
Ta hand om det.
Jag behöver fortfarande den sista gamla kyssen.
