20 juni 2008

   Det är midsommarafton och jag grillar kött och kokar dillpotatis. Jag och mina vänner sitter på filtar i gräset och skapar en sommarkänsla så gott vi kan. Glass, grädde och röda jordgubbar.

   Regnet slår mot partytältets tak och blir mer underhållande för varje klunk cider. Mer osäkra i vårt kortspelande för alla våra djupa känsloprat.

   Jag skänker dig inte en tanke - jag tänker inte offra en natt som denna för din skull.


   Men så hör du av dig och jag rusar som alltid genom mörkret till dig. Jag vandrar ensam över Västerbron och andas in alla nattens dofter. Ser på Stockholm och staden har aldrig varit vackrare än den är i natt.

   Du borde vara vid min sida.

Du är min midsommarnattsdröm.
   Du har lämnat ytterdörren öppen och jag kryper ner under lakanen tätt vid din sida. Ryser av din trevande beröring. Du viskar att du behöver en kyss och jag kysser dig tills natten blir dag. Dina händer vandrar över min kropp - undersöker varje linje och varje millimeter hud. Det är så vackert när du håller mig nära och när det känns som om du vill något mer än att bara tillfredsställa dig som hastigast.

   När det faktiskt känns som om du njuter av min närvaro.

Att du behöver mig.

   Att du behöver våra gamla kyssar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0