Gamla Kyssar

     Det är kallt för balkongdörren är öppen och jag har drunknat i din stora t-shirt. Du kedjeröker och håller bort cigaretten för att jag inte ska börja hosta. Det är en av sakerna som får mig att tro att du faktiskt bryr dig.

     Vi diskuterar ditt förflutna och pratar om alla du har slagit sönder och alla du tagit andan ur. Du ser att jag är rädd och du säger att du aldrig skulle skada mig på något sätt. Sedan lägger du menande handen på mitt hjärta.

     Jag räknar alla dina ärr och smeker varje sår med tummen. Kysser varje blåmärke och får en klump i magen när jag känner på dina revben som läkt fel. Du säger att det inte gör något för du känner ändå ingen smärta.

     Jag tror inte på dig.

Jag tror att du har ont ända in i själen.

     Du påstår att du aldrig tänker på hur tilltygad du är men jag tänker på alla dina skador och ber om att få höra historien bakom vart och ett av dom. Jag ser något vackert i varje sår och jag ser ett nytt ärr innan jag ser in i dina ögon varje gång vi möts. Och jag vill hela din kropp så som du håller på att hela min själ. Men jag vågar inte.
     Du blåser ut ringar av rök och jag stirrar fascinerat på dom där dom dansar i mörkret. Glöden lyser upp ditt ansikte lite. Du ler inte ofta men du ser på mig och dina blickar är mer än ett leende. 
     Jag ber för att du inte leker med mitt hjärta men jag tror fortfarande att du gör det. Men jag kanske måste inse att du inte är det vidriga svinet jag trodde du var när vi först möttes. 
     Det skrämmer mig. 
Det skrämmer mig att det kanske finns något äkta i dina gamla kyssar.