Gamla Kyssar

     Jag vaknar leende av dina händer på mig. Det är morgon utanför och strålande sol. Ditt leende hade kunnat lysa upp världen om inte den hade gjort det. Du fotograferar mig men jag blundar mot kameran. Du daskar till mig på höften och uppmanar mig om att se på dig. Och tro mig, jag ser på dig och inser i samma sekund att du är väldigt vacker.

     Du knappar med bakfulla fingrar in mitt telefonnummer och vi väntar tillsammans på att klockan ska gå ett varv till. Sedan slår du på datorn och musik och jag lagar mat som inte duger för dina kräsna läppar. Jag sätter mig i ditt knä och viskar att det här inte är något mer än vad det är. Du ser på mig och viskar samma sak.

     Jag ser din likgiltighet, du kommer att slita hjärtat ur kroppen på mig om jag någonsin känner minsta lilla för dig.

     Vi går tillsammans iväg till bussen, du ska till jobbet och jag ska hem och berätta för alla att jag träffat dig igen. Att jag gjorde det där jag alltid ångrat att jag inte gjorde. Du rör försiktigt vid mig och jag ler försiktigt mot dig.
     Jag vet att du inte kommer ringa igen när du kysser mig hejdå på en tunnelbaneperrong. Men jag bryr mig inte riktigt heller. En natt till - det är mer än jag egentligen kan be om.
     Höstlöven faller över mig och jag ser säkert fånig ut i mitt toviga hår. Du sitter säkert i telefonen med en av dina vänner och skryter om vad du lyckats göra. Men jag bryr mig inte. Jag kommer aldrig få chansen att lägga ögonen på dig igen.
    Jag tänker på alla dina kyssar.
Dina gamla kyssar.