2 november 2007
Jag tror inte på kärlek vi första ögonkastet. Men jag tror på att du fann något hos mig på en gång. Det måste du ha gjort.
Jag kan inte förstå vad.
Jag kan inte förstå vad du ser i mina lysande ögon och i alla skavanker i mitt hjärta. Men jag kan förstå att jag själv ser förbi dina miljontals brister. Dina vackra sidor får alla dina fula att blekna.
Vi sitter i mörkret igen och försöker tolka varandras blickar. Jag blundar mest och du smeker mina kinder. Jag tror att du kommer döda mig och du gråter inombord för att jag tror det. Jag sårar nog dig mer än vad du sårar mig. Det är inte meningen. Men du måste inse att jag har ett marmorhjärta
Så plötsligt rullar vi runt bland dina kuddar igen, uppslukade av varandra. Du vill ha mig och jag vill ha närhet och vidröra varje centimeter av din kropp. Vi andas varandras luft och njuter i en miljon sekunder innan jag tillåts somna i dina armar.
Du tror inte heller på omedelbar kärlek - jag frågade och du viskade tillbaka i mörkret.
Men du, precis som jag, tror på gamla kyssar.
varsågod, men det är verkligen jättebra.! du lyckas verkligen sätta ord på alla dina känslor:) det är spännande att läsa fortsättningen, man vill ju att det ska bli bra mellan er!! ha det gott! kram
kan inte sluta läsa din blogg! helt underbart hur bra du sätter ord för sånt som vi andra känner!
fortsätt med det :) kram
Tror och tror och tror..
Bra skrivet mon ami..