10 september 2007
Vi har nu blivit ett och du är inte bara ett bleknande minne längre. Vi är inte bara ett misstag, vi är mer än så.
Jag vet inte längre vad jag ska tro.
Min barndomsvän säger att det här ändå måste vara ödet.
Jag trodde du skulle glömna mig innan du ens kysst mig för sista gången. Jag trodde du skulle blunda för fakta och glömma våra nätter. Men du skickar sms varje dag och frågar varför jag inte spenderar fler kvällar med dig.
Så vi börjar dela alla nätter då jag har tid och du lust.
Min osäkerhet speglas säkert i mina ögon. Jag ristar in sanningen på mina lår och vi håller oss undan från världen. Ingen av dom kan förstå dina blickar eller min lust. Ingen av dom kan förstå att vi ser länge än min unga ålder och din gamla. Att allt det här är mer.
Mer än alla dina gamla kyssar.