9 oktober 2007
Vi sitter mitt emot varandra och spelar backgammon. Du leder alltid och vinner stort men jag ger dig i alla fall en match. Och du kastar tärningar på mig och hånar mig tills jag säger att du är elak. Då säger du förlåt och att du aldrig någonsin ska vara elak mot mig igen.
Jag super mig full på alkoholfri cider och du sveper vodka igen.
Du drar av mig kläderna och jag låter dig göra det. Dina lakan blir vår värld igen. Ingen ser oss, inga blickar dömer. Ingen viskar att du är för gammal och jag är för ung. Ingen säger att sexton år är för stor skillnad.
Ingen ser avsmak i våra kyssar.
Så faller hösten över våra huvuden och främlingar kastar tegelstenar på våra kroppar. Du dricker inte kaffe och jag inte te så vi värmer oss i din jacka och mina vantar.
Du är fruktansvärt vacker där du står i natten och natten glittrar vackert i dina bruna ögon. Du fångar hela mig med blicken och hjälper mig att glömma allt runt omkring oss. Vi bygger upp en vacker värld där människornas avsky blir till avundsjuka och där alla som ger oss hatiska blickar bränns sönder innifrån.
Tågspåret blir vår livsväg, din lägenhet vårt palats och vårt förflutna suddas långsamt ut i kanterna.
Endast dina gamla kyssar förblir gamla kyssar.
