1 oktober 2007

     Vi ligger mellan dina kolsvarta lakan och du viskar att du är kär i mig.

Jag tror att du skojar och skrattar hysteriskt.

     Du drar sårat undan din hand. 

     När du sover lugnt vid min sida och rör vid mig igen så låter jag tankarna ta över som alltid. Och jag får dåligt samvete och blir illamående när jag inser på vilket sätt jag måste sårat dig.
     Det är du som ska vara ett svin - med det är jag som sliter hjärtat ur bröstet på dig.
Dina andetag lugnar mitt skenande hjärta och du tvingar undan alla gamla mörka minnen som andra män har skapat med sina knogar. Dina hjärtslag äter upp mig inifrån och visst vill jag se att du och jag något verkligt. Visst vill jag låta fotoblixten brinna av och skapa minnen. Ett bevis på att vi har rört varandra - berört varandra.
     Jag vill föreviga en av alla gamla kyssar.

Kommentarer
Postat av: fröken D

ja visst är det det.. jag skrev en novell en gång om en väldigt känslosam kväll i mitt liv med någon jag var jättekär i.. jag gråter typ varje gång jag läser den:) man blir berörd av det du skriver. man först¨r evrkligen hur det känns.!! ha det gott!

2008-01-10 @ 14:21:29
URL: http://mjaomjao.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0