6 mars 2008

   Du är lite full och jag är full av liv. Vi kysser varandra i trapphuset en stund innan vi tar oss in i din lägenhet. Vi ser på film och smeker varandras kroppar och så småningom låter vi läpparna mötas. Jag hoppas på att jag ska få ha dig i fred ikväll men så tar du fram whiskeyn och trycker läpparna mot den

   Det finns en till som lägger bud på din kropp och själ.

Du vill inte att jag ska bli som du men jag tvingar dig att fylla mitt glas med. Jag vill se vad som är så fantastiskt med din värld och jag vill känna ruset som du inte kan leva utan.

   Jag får inte blodet i dina vener att koka tillräckligt fort.

Jag är inte tillräckligt.

   Du behöver något mer.


   Du somnar på mig arm och dina lungor andas tungt. Jag gråter i tystnad ett tag för att du aldrig stannar hos mig så länge som jag vill. Jag förstår inte hur någon som är så vacker kan förstöra natt efter natt.

   Du är en fantastisk tavla att se på men du skadar dig själv och mig.

Du menar inte att göra det.

   Mörkret gömmer min sorg och jag torkar tårarna innan du slår upp ögonen igen. Då drar du mig nära och kysser mig länge och lätt och sedan låter jag dig njuta tills natten inte klarar av att se din lycka längre.

   Du viskar att jag är perfekt.

Du viskar att du älskar mig.

   Så plötsligt ligger vi där igen och jag blöder av kärlek och lycka. Jag minns knappt dina spritdränkta ord eller vad som fick mig att gråta. Du smeker bort dom sista tårarna från mina ögon.

   Det här är något speciellt ändå.

Det är något speciellt med oss

   Och det är speciella gamla kyssar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0