5 mars 2008
Jag väcker dig med en kyss. Du rycker till men ler när du ser att det är jag. Solen har redan ätits upp av mörkret och jag har kämpat mig igenom en hel dag. Du har kämpat dig igenom flera timmar av mardrömmar. Något som du inte vill prata om viskar du.
Vi vandrar runt i dina kvarter och låter mörkret fylla våra lungor.
I kväll är en kväll då vi båda tvivlar.
I kväll är en kväll då vi vill mer än vad vi vågar.
En natt du vi båda förstår att vi är en omöjlighet.
Och det är under tyst förståelse som håller om varandra.
Vi vet båda två.
Du låter mig njuta och jag försjunker sedan snabbt i sömn och vila. Du har tagit musten ur mig kropp med hjälp av lycka. Men drömmarna kommer snabbt och jag får en natt av skräck och gråt. Först kramar du mig för att jag ska sluta vara rädd. Sedan tröttnar du på vad mitt undermedvetna gör och ryter åt mig.
Du skrämmer mig.
Jag sitter och ser ut genom fönstret och låter dig somna. Natthimlen är fortfarande lika svart och du fortfarande lika vacker. När du andas lugnt igen kryper jag ner bredvid dig och du lägger ena armen om mig.
Jag ska inte drömma mer viskar jag.
Jag lovar.
Med slutna ögon letar du dig fram till mina läppar och ger mig en kyss.
En gammal kyss.
