Gamla Kyssar

   Vi har betraktat världen genom röda ögon och blickarna vi ger varandra brinner av lust. Vi har sett på fasader, på putsade fönsterrutor och anat konturerna från alla värdelösa liv som finns där innanför.

   Alla som vill dö för att vi har varandra.

Hoppa - vi ska fånga er.

   Vi är starka nu.

Dina andetag är lättare, jag har lyft problemen från dina axlar. Du behöver inte oroa dig längre.
   Vi står stabilt nu.

   Natten blir mörkare och vi tar ett krampaktigt tag om varandra. Ljusprickar brinner i mörkret och lyser upp andra människors mörka liv.

   En dag kommer vartenda ljus i Stockholm tändas till vår ära.

För vår skull.

   Så plötsligt faller himlen ned över oss och vi kastar småsten i kanalen. Kanske är det en önskebrunn så att vi kan önska hur vår fortsättning ska te sig. Kan vi få leva lite till så att vi inte behöver oroa oss för att det här är våra sista sekunder tillsamman?

   Kan vi få fler mörka kvällar i varandras armar?

Kan vi få ge fler löften att hålla och fler regler att bryta?

   Kan vi få fler gamla kyssar?