21 mars 2008

   Musiken fyller rummet och våra kroppar vrider sig i längtan efter varandra. Fönstret är stängt, vi har stängt stjärnorna ute inatt. Dina grannar ska slippa höra våra lyckoljud och månen ska slippa se allt han inte kan få.
   Vi är vackra ikväll.
Du rör vid mig som om du aldrig gjort det förr och son om det är första gången du gör det. Jag stryker med händerna över din kropp och över alla blåmärken och ärr.
   Jag ska läka varje sår du har.

   Vi ligger mitt emot varandra. Ser på varandra, äter upp varandra med blicken. Jag vill viska att du ska komma närmre men jag är rädd att mitt hjärta kommer stanna då. Det här är redan mer än jag klarar av.
   Du är närmre mig än jag klarar av.
Stjärnorna knackar på rutan och kylan vill smeka över våra kroppar. Vi har bara ögon för varandra och dina händer är bara mina.
   Vi slingrar benen om varandra. Jag lägger handen på din bröstkorg för att höra på dina levnadsslag och du handen på min kind för att studera allt som är ditt.
   Jag är så lycklig att jag blir rädd.
Du är räddare fast du är modig nog at skaka av den känslan.
   Jag vill be dig älska mig för evigt.
Men det är en rad ur en sagobok och det här är ingen saga,
   Vi låter läpparna nudda varandra och låter känslorna fylla kroppen.
Perfekta kyssar.
   Perfekta gamla kyssar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0