10 mars 2008
Vi promenerar genom områden och parker där du har levt ditt liv. Jag vet allt om dig men du vet knappt något alls om mig. Kanske för att du har levt sexton år längre och har miljoner saker mer att berätta. Kanske för att du pratar så mycket och jag aldrig avbryter.
Kanske för att jag tror att du inte vill veta.
Men du vill veta och det viskar du till mig ibland. Och jag försöker berätta så mycket jag kan men din värld är kanske mer intressant än min ändå.
Du är mer intressant än vad jag är.
Men mest intressant är varför du överhuvudtaget vill ha mig.
Du verkar vilja ha mig.
En kyss och klockan ovanför din säng har stannat. Två sekunder och jag skrattar igen. Vi har våra knep och vi har våra lekar. Jag har mitt leende och du dina ögon.
Vi kan argumentera om vem som är vackrast hela natten.
Vacker, vackrare, vackrast.
Så plötslig tystnar vi och bara ser på varandra tills vi fylls av lycka. Kanske har du makt över mig eller så äger jag ditt hjärta. Kanske är vi på samma nivå och allt det här är ömsesidigt.
Vi vill våga chansa, riskera mer än vi redan gör.
Vi vill ta det här ett steg länge.
Fall med mig.
Kom nära.
Ge mig en kyss.
En gammal kyss.
