Gamla Kyssar

     Vintern hänger sig kvar i trädtopparna och på hustaken. Din lägenhet blir kallare för var sekund och jag kallare för varje klädesplagg du drar av mig. Sedan rör du vid mig med fingrarna och värmen sprider sig från platsen du rört.

     Det är något magiskt i dig och något magiskt i din blick.

Så plötsligt hugger dina tänder tag i den ömma huden på mig hals och jag flämtar av lycka. Du ler och jag glömmer knivarna i din garderob och att du blir hög på annat än mig.

     Jag fokuserar på det vackra i dig och på alla sätt du har hjälpt mig att andas.

Kanske, bara kanske, kan det komma något gott ur det här ändå.

     Jag viskar frågande om vi är tillsammans men du säger att du inte är redo att kedjas fast i mig än. Men du vill ha närheten jag kan ge och du tycker om mig för den jag är.

     Ingen tycker någonsin om mig för den jag är.

Men du är annorlunda och jag är kanske annorlunda med dig. Och jag säger att jag bara vill att allt ska vara som det är och du håller med mig.

     Jag frågar om vi jag gömma oss under täcket tills sommaren kommer så att vi slipper möta världen. Jag är trött på att få försvara mina känslor. Du säger att vi tar slagen tillsammans och att jag aldrig ska behöva stå ensam igen.

     Man behöver vara två för att dela gamla kyssar.