26 januari 2008

     Kylan kryper in under täcket och tårarna svider i ögonen. Du säger att du vill vara så ärlig som möjligt och håller påsen framför mitt ansikte. Jag ber dig att låta bli men du säger hårt att om jag vill ha dig får jag ta dig som du är.

     Jag säger att jag inte tänker försöka ändra dig men bara för att jag älskar dig behöver jag inte älska allt med dig.

     Du sitter tyst.

Så plötsligt tar du kniven i din hand och ser på mig med brinnande blick. Du säger att du vill ha mig här men att jag inte ska låssas som om jag vet något om dig. Du säger att du är vuxen och minst hundra år äldre än mig.

     Du säger att jag bara är ett barn.

Du får mig att gråta (för tredje och sista gången lovar jag mig själv).

     Men jag vet att jag kommer gråta många gånger till.


     Du snortar kokain på toaletten, lägger upp en lina på knivbladet. Jag sitter ensam i din nybäddade säng och ser på stjärnorna som ger himlen lyster. Jag är inte rädd för dig utan för att du ska försvinna.

     Jag vill älska dig på riktigt men jag är inte dum och inte naiv. Du kommer såra mig - din kniv kommer snart sitta i mitt hjärta.

     Jag bryr mig inte om vad du ristar in i betongväggar eller över ryggen på en oskyldig man. Dina händer badar i blod men du har tvättat dig själv ren. Du får gärna rista in hjärtan i min nacke eller bita min hals i bitar bara du ser på mig igen tills morgonen kommer.

     Jag har fallit för djupt.

Jag måste stoppa det här.

     Jag har mottagit för många gamla kyssar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0