5 februari 2008
Vi vandrar runt på IKEA hand i hand och människor ser på oss och ser att vi är älskande. Du köper hyllor som du ska placera ditt liv på och jag ramar där jag ska rama in allt som betyder något.
Jag ska rama in en bit av dig.
Du kysser mig med läppar som inte smakar alkohol och vi struntar i vilka som ser. Vi delar liv för sekunden även om vi aldrig kommer dela liv på riktigt. Mina skratt kommer aldrig bli vackra i era öron och du aldrig värdig mig i deras ögon. Men vad vet dom om oss egentligen?
Inget.
Du kan inte hålla fingrarna i styr och vi gömmer oss i varandra vid busshållsplatsen. Står lite för nära och låter kyssarna bli lite för djupa. Tusentals bilar far förbi på vägen och tusentals känslor far genom mitt hjärta.
Tiden stannar aldrig men klockans visare saktar ner. Du ser rakt igenom mig igen och viskar mitt öra fullt med ord som inte är lämpade för någon annan än mig.
Kan kvällar verkligen vara så bra som denna och kan män verkligen vara så bra som du?
Nej - varje natt har sitt fel och varje man sin brist.
Din brist är att du ser något vackert i mig.
Men där på busshållsplatsen där alla ser ger du mig en kyss.
En gammal kyss.
