4 februari 2008

    Du håller inte längre om mig när vi sover och du sover inte heller lika nära. Oron trycker i bröstet på mig - ser du inte lika mycket i mig längre? Kanske betyder jag inte lika mycket för dig som jag gjorde.

     Kanske är jag inte längre vacker i dina ögon.


     Jag ligger vaken hela natten och stirrar på din rygg. Följer dina konturer med blicken och skiljer dig från natten. Det här får inte bli våra sista sekunder tillsammans.

     Aldrig.

Jag vågar inte röra dig av rädsla att du ska säga orden. Viska genom mörkret att jag inte längre är något för dig. Jag vågar inte andas och hjärtat slutar slå ibland. Tårarna trycker bakom ögonlocken.

     Det här får inte hända.

Så plötsligt vänder du dig om och trevar med slutna ögon över min kropp och drar mig tätt intill dig. Du begraver ansiktet i min hals och din andedräkt är varm mot huden.

     Kroppen skakar när rädslan försvinner, hjärtat börja slå igen och jag andas.

Jag överreagerar säkert bara. Natten är fortfarande vår och jag fortfarande din. Du är fortfarande min.

     Jag söker mig fram till dina läppar och ger dig en lätt kyss.

En lätt gammal kyss.


Kommentarer
Postat av: Majken.

det är ju så bra.. så fantastiskt bra..

2008-02-07 @ 22:08:22
URL: http://majkenhenaesjohansson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0