Gamla Kyssar

   Vi står åter igen på varsin sida av din bardisk och musiken dunkar i våra öron. Hade jag kunnat säga dig något nu hade jag kallat dig vacker. Men du hade aldrig hört det för dina vänners viskande elakheter fyller ditt huvud.

   Hur länge till kommer du orka det?

Musiken tystnar och samtidigt dina vänners ord. Vi vandrar ut i natten och tvåhundra kyssar senare är vi hos dig. Färden hit var lång men drömmar och längtan gör allting lättare. Nu ska vi vila i varandras armar.

   Vi ritar en verklighet på lakanet som är allt annat än vacker. Sedan älskar vi ovanpå det och skapar en ny. Jag gråter lite för dom orden du kastade i mitt ansikte i går. Men du säger att det var alkoholen som pratade - inte du.

   Du säger att du vet att du vet att jag älskar dig.

Och du säger återigen att jag måste sluta gråta. Du orkar inte med mig om jag ska brytas på mitten så ofta. Jag vill säga som det är - det är du som är glaskrossen under mina fötter och det är du som är tårarna i min ögonvrå.

   Du orsakar den smärta du hatar.

Men jag vågar inte viska like mycket som du. Du vet att jag aldrig kommer gå men jag är inte så säker på att du kommer stanna. Så jag sitter tyst igen.

   Vinterkylan trycker på och våren vägrar värma våra kroppar. Vi värmer istället varandra och du kysser mig lycklig.

   Jag tror att jag kysser dig lite lyckligare.

Dina gamla kyssar värmer i alla fall upp min själ.