Gamla Kyssar

   Du är inte här men vi pratar timmar i telefonen trots att jag vet att du hatar det. Vi pratar om ditt liv, mitt liv och det liv vi har påbörjat tillsammans. Och jag funderar på om du och jag egentligen är bra för varandra.

   Allting börjar perfekt men dina spritglas fylls och töms och fylls på nytt på andra sidan luren. Och du stukar din tunga och dina ord är inte längre vackra. Allt det mjuka i din röst försvinner och du ryter och ger mig inte en chans till att tala.

   Jag har gjort mycket dumt i mitt liv - men det dummaste jag någonsin gjort var att börja älska dig.

   Du får mig att gråta (för hundrade gången känns det som) och jag svär på att jag aldrig ska gråta igen.

   Jag ljuger för mig själv.

Du svär på att jag betyder något för dig men varför behandlar du då mig som du gör nu. Du säger att du aldrig få se in i mitt huvud och jag vet att jag stänger folk ute. Men det är inte min mening med dig för du är det bästa jag har i mitt liv just nu. Du vägrar se att jag försöker ge dig allt.

   Jag kallas känslokall och anklagas för att ha ett hjärta av marmor. Och kalla mig gärna det men säg aldrig någonsin att jag ljuger så som du viskar i mitt öra.

   Jag är ingen lögnare - jag är bara rädd.

Försök att förstå att du är trasig och att jag är sönder jag med. Jag är lika mycket i bitar som benen i din kropp.

   Förstå mig.

Jag tänker på kyssarna jag fick och vill få igen.

   Dom gamla kyssarna.