14 februari 2008

    Vintern gör uppror igen och målar världen vit. Kanske för sista gången. Jag pulsar genom snön och betraktar natten som tycks bli vackrare än vanligt i kväll. Himlen borde täckas av fyrverkerier och lysa upp dom som älskar mellan lakanen.

     Idag är dagen då alla hjärtan brister för att dom saknar någon att dela en kyss med.

Det här är första gången mitt hjärta är helt.

     Jag har aldrig haft någon som vill blöta ned mina läppar och aldrig någon som vill spendera en natt med mig. Men du vill och det viskar du tyst i mitt öra.

     Jag fryser fast i mörkret av lycka.

    

     Stjärnorna vandrar men vi märker det aldrig. Vi badar i skenet från levande ljus och du kommer sådär nära igen att det nästan blir obehagligt. Du kommer så nära att jag önskar att om allt bara är en dröm så vill jag vakna upp nu.

     Jag förlamas av chocken när jag inser att du inte tänker gå någonstans.

Du tänker stanna.

     I husen runt omkring finns ensamma själar som försöker ta sina liv. Någon vill hänga sig själv med kolasnören och en annan vill skjuta sig själv med kärlekspilar.

     Du och jag ser dom aldrig för vi har bara ögon för varandra.

Och i natt är natten då jag vågar viska att jag älskar dig.

     Tiden stannar när du ser på mig och ger mig en kyss.

En gammal kyss. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0