Gamla Kyssar

     Vi har levt nära varandra i flera dagar men det känns mer naturligt än konstigt. Jag kallar din lägenhet för mitt hem och vi hittar rutiner för att klara av att leva. Du har inte bett mig gå ännu och jag har inte velat gå.

     Kanske finns det en chans att det här funkar ändå.

Kanske.

    Vi skruvar upp dina hyllor och du dammsuger golvet medan jag ringer telefonsamtal och gråter. Du lägger din hand på min och jag känner att jag klarar av att dra ett andetag till. Jag vet inte vad det är du gör med mig men något bra är det.

     Du har räddat mig men du vägrar förstå det.

     Vi stirrar återigen ut i natten och kylan tills mörkret verkar ta plats i våra ögon. Kylan kryper över min hud och din hand smeker bort knottrorna den orsakar.

     Det är löjligt hur mycket jag känner för dig.

Utanför i en snödriva dör någon och jag dör i dina ögon. Jag ska aldrig mer gråta i din närhet för jag vill att du ska se stolt på mig och inte bara stirra dig blind på tårarna som förstör min blick.

     Du är den modigaste jag någonsin mött.

Och den fegaste.

     Men du vågar göra det viktigaste och det som räknas.

Du vågar ge mig gamla kyssar.