Gamla Kyssar

     Du lagar mat och jag ler åt dig där du koncentrerat står vid bänken. Du hör knappt vad jag säger när jag frågar vad du gör för du är så inne i att laga mat och skapa konst. Du sneglar alltid på mig när jag tar första tuggan som om du är orolig över att jag inte kommer tycka om det.

     Du behöver inte oroa dig. Jag älskar all mat du lagar till mig.

Jag diskar vår disk som tack och låter dig ha balkongdörren öppen hela natten, även fast jag fryser, för din kropp kokar. Kanske är det på grund av whiskeyn jag häller i ditt glas om och om igen.

     Förmodligen är det så.

Men jag har slutat fundera på vad det är och låssas som att det är ditt hjärta som bultar din kropp varm. Jag ljuger lite för mig själv och slipar alla hårda kanter mjuka.

     Och du ljuger om du skulle våga påstå att jag inte betyder något för dig.

För det gör jag.

     Mörkret omsluter oss fortfarande och jag kryper in i dina armar. Vintern vägrar ge med sig och vi klagar inte - nu har vi en anledning till att hålla om varandra.

     Vi låter det som en gång var något ovanligt bli till vår vardag och vi räknar varandra som en del av livet. Och så vill jag fortsätta att det ska vara och jag hoppas att du vill det med.

     Du hör till min vardag.

Dina kyssar gör det.

     Dina gamla kyssar.