Gamla Kyssar

     Jag ligger i sängen och du står och röker som vanligt. Det är lite vår signatur. Lika mycket som din erfarna, härjade blick och min unga naiva.

     Du har sett mer än mig.

Du har börjat få dåligt samvete för att du fyller lungorna med rök och jag har slutat bry mig. Jag ändrar på mitt tankesätt och cigaretten i din mun är inte längre ditt största fel som det en gång var. Nu är det dina nävar och knivarna i dom. Nu är det hatet i din blick och främst av allt - all den smärtan det hatet orsakar.

     Jag kan inte fatta att du har gjort allt du säger att du gjort.

Jag känner inte den man du beskriver för mig.

     Det är inte du.

     Men det är du och det finns bevis på allt du har raserat. Det hade kunnat gå värre än det gick men det är inte det förflutna som skrämmer mig. Det är det faktum att du längtar tillbaka ibland som gör det.

     Men du kommer aldrig att bli den mannen igen.

Aldrig.

     Det finns annat i ditt liv nu än rispor i tankar och drömmar. Det finns mer än hot och ändlösa nätter. Eller nätterna är fortfarande ändlösa men nu delar du och jag på dom. Och du gör dom bättre för mig och kanske gör jag dom bättre för dig med.

     Ensamheten är inte längre ett måste för vare sig dig eller mig. Dina rispor är gamla och jag ska inte skapa nya.

     Läppar är inte till för att rispa världar.

Dom är till för att skapa kyssar.