Gamla Kyssar

   Ibland verkar din lilla lägenhet eka av tystnad när jag sitter och väntar på att du ska komma. Ibland är den öronbedövande och ibland vill jag stoppa bomull i öronen för att stänga den ute. Mina egna tankar fyller huvudet och det är tankar jag inte vill tänka. Jag tänker att du hade rätt ändå. Att allt du sa var rätt ändå.

   Allt.

Du hade rätt om oss. Du hade rätt om att jag aldrig skulle orka. Jag kanske orkar jag vet inte längre.

   Får jag tvivla?

Jag har aldrig tänkt såhär förut för du är det bästa som hänt mig. Men hur länge kan jag se på när du skadar dig själv? Och hur länge kan jag leva med den där klumpen i bröstet?

   Inte länge till.

Men jag vill klara det för alltid och jag vill chansa på att jag klarar det. Man måste satsa och våga för att vinna. Men det finns ett problem här som bara jag är medveten om och du aldrig kommer bli. Man kan inte fly när allt blir svårt men jag kan inte slåss själv.

   Det är du som har nävar av stål.

   Jag kan inte lämna dig men samtidigt så har vi ingen framtid tillsammans. Det finns ingen väg för oss att gå. Alla vägar som jag har framför mig har du lagt bakom dig för länge sedan.

   Det hade jag rätt om.

Men jag är inte rädd för att förlora så jag måste försöka få det här att funka.

   Jag älskar dig ju.