16 april 2008

   Någonting har ändrats. Du är inte densamme längre. Du verkar älska mig när ditt whiskeyblod bubblar men när verkligheten bländar dig kan du inte se mig.

   Vad har hänt?

Har jag slutat underhålla dig och ler du inte längre när du ser på mig? Du har slutat höra av dig och snart kommer jag sluta vänta på dina samtal. Du fick mig att öppna hjärtat men nu stänger jag det långsamt igen. Jag tar för många chanser när jag kysser dig och om något går fel nu så måste jag kunna skydda mig själv för att inte gå under.

   Jag kommer krossas annars.

Så kan du inte vara brutalt ärlig? Lika brutal som du är när du dunkar främlingar blodiga och lika ärlig som du är när du håller kokainet framför mitt ansikte.

   Ge mig det i alla fall.


   Det är kallt mellan våra kroppar och det är kallt i våra bröstkorgar. Vi tar steg framåt men backar i tanken.

   Vem ger upp först?

Nej.

   Vem inser sanningen först?

Vem inser att det här aldrig var meningen och att det blir hål i våra hjärtan av kyssarna.

   Dom gamla kyssarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0